Ziinga

fredag 7 september 2012

Franska kort!

Jag tillbringade 6 veckor under april-maj i Loiredalen i Frankrike tillsammans med Yrvädret, och jag har nog aldrig besökt ett vackrare och mer skiftande land!

Under resan har jag tagit närmare 6000 bilder, och jag visar här upp ett litet, litet axplock ur det vi fått beskåda:




Chateau de Brissac, Frankrikes högsta slott.



Loiredalen vimlar av grottsystem som en gång i tiden var bebodda, en del av dem en bra bit in på 80-talet. Kyrkor, skolor, vin- och bondgårdar; hela samhällen förde sin tillvaro under jord. Fantastiskt!


Maison Bleue i Angers, tidstypisk Art Deco.


Chateau de Plessis Bourré


Korgflätare på en marknadsdag i Angers.


Chateau de Chenonceau, ett av de vackraste slott jag någonsin sett.


En biltur längs Loire är en upplevelse i sig.


Ett gäng ruggugglor (?) på Zoo Doué la Fontaine. "Öh, grabben! Fram med frön och snabbt ska det gå, annars kackar vi ner din hatt!"


Yrvädret i Salvador Dalí-inspirerad miljö på Terra Botanica i Angers.



Samma Yrväder i betydligt lämpligare miljö: Fängelsehålan i Chateau Saumur.


Modernt boende i grotta.


Arcachon i Biscayabukten.




Dune du Pyla, Europas högsta sanddyn (ca 110 meter hög, 500 meter bred och 3 km lång) utanför Arcachon. Dynen flyttar sig ca en meter varje år inåt land, med förödande effekt på huspriserna för de närmaste grannarna.


Kvällsvy från byn La Flotte på ön Ile de Ré. Inte så långt ifrån Fort Boyard.


Här är nog ändå favoritplatsen från resan: Cote Granit Rose (Rosa Granitkusten) i Bretagne.



Ploumanach, Cote Granit Rose.



Promenadvägen mellan Ploumanach och Perros Guirec är på endast 5 km, men turen tar ändå sina modiga 4-5 timmar fram och tillbaka. Inte undra på, vi stannade gång på gång upp i ren häpnad av det vi såg. Vart man än vände blicken var det vykortsläge. Otroligt vackert och dramatiskt landskap!


Vid Bretagnes västspets fann vi Fort La Latte, en gammal försvarsborg som reste sig högt över Atlanten.


Ett litet urval, och som ni säkert förstår så är det lätt att bli förälskad och förlorad i sådana miljöer.

En sak är säker: Frankrike har inte sett det sista av en viss Alfahanne och hans frisiska Yrväder till kvinna.

onsdag 28 mars 2012

Skrivstugan!

Hej igen, gott folk!

Nu tänkte jag ta tillfället i akt att visa stugan som jag och det Frisiska Yrvädret införskaffade för snart 11 månader sedan. Ni som har mig som vän på FB har redan sett det mesta av detta, så ni får stå ut med en repetition.

Nå, så här var det:


Denna syn mötte oss i mitten av maj 2011. En äldre dam (som nyligen dessförinnan mist sin make), satte ut en annons på stugan. Yrvädret och jag nappade direkt och bestämde ett möte. En trekvart senare slog vi till. Framsidan av den ca 1000 kvadratmeter stora tomten dominerades av 2 större potatisland. Man kan kalla mig många fantasifulla saker, men potatisodlare är inte en av dem, och sålunda bestämde vi direkt att så gräs istället.



Jaha, här sitter någon och begrunner sine hyss bakom 2 enorma syrener. Jag håller någon form av dryck i handen, och eftersom detta utspelade sig en vardagskväll kan vi väl säga att det var te. Jag tyckte personligen det var mysigt och lummigt med syrenerna, men en eländig kvinna med frisiskt ursprung höll på att reta ihjäl sig på dem ... och då tog jag ner dem förstås. Till råga på eländet så hade hon förstås rätt, det blev faktiskt bättre utan dem. Typiskt.



Gräsmattan tog sig fint, och vi bestämde oss för att behålla ett jordgubbsland i ena hörnet.






På baksidan fanns det även en jordkällare. Ramverket var murket, så det bytte vi ut. Källaren håller sommartid en temperatur på runt 6 grader, så den är perfekt att förvara ölen ... öhh ... teet i.



Förrådet/snickarboden/toaletten. När Yrvädret skulle gå nedför trappan första gången, så halkade hon till. Efter en kvart, fylld med spännande svordomar, beslutade hon raskt att jag skulle ta bort trappan. Omedelbart.
Vad som än växer på den kvinnan, så inte är det mossa.


Den här bilden tog jag för några veckor sedan. Växtligheten hade ännu inte kommit igång. Här ser ni hur det ser ut då huset inte längre skyms av de stora syrenerna.





Det var en del av utsidan det. Interiört då? Låt oss börja med vardagsrummet, så här såg det ut då vi tittade på stugan för första gången:
Babyblå färg på väggarna (á la 50-tal) och en skrymmande garderob i ena hörnet. Vi beslutade oss snabbt för att skapa mer ljus och rymd.






Två veckor senare såg rummet ut så här:


Vitmålade väggar och garderoben borttagen. Lägg gärna märke till min kvinnas innovativa version av en 3D-tavla. Alldeles utmärkt att hänga nycklar eller sticka ut ögonen på.

Vi kände att vi uppnått vår önskan att få in mer ljus i rummet, men det kändes fortfarande lite ihoptryckt. Så, två månader senare gav vi oss på det igen. Den här gången med en djärvare plan.

Tanken var nu att ta bort halva innertaket och på samma gång skapa ett sovloft upp på den gamla vinden.



Tillsammans med en vän skred vi till verket. Med krokodiljägarhatt på huvudet går snickeriarbetet som en dans (bara ett tips).
I gaveln ovanför det nyöppnad utrymmet (se ovanför hatten) fanns en skev vindslucka. Den ville vi inte ha kvar, och medan vi funderade på vad som skulle göras istället, gjorde vi ett mycket passande fynd bland all bråte på vinden ...



... nämligen ett illa medfaret, gammalt fönster. Yrvädret hoppade jämfota av lycka och satte genast igång med ett fönsterrenoveringsprojekt av guds nåde. Hon kittade och slog ihjäl, med samma varma själ. Mer om slutresultatet lite längre ner.



Vindsbeklädnanden såg ut att snickrats ihop med drivved och gamla trädgårdsmöbler som material. Vi reparerade så gott vi kunde.


Två veckor senare såg rummet och sovloftet ut så här:








Det gamla renoverade fönstret sitter nu på vindsluckans tidigare plats. Innertaken är gipsklädda, ramverk och bjälkar betsade.
En helt annan känsla i rummet nu, eller hur?
När jag tittar på bilderna så här i efterhand har jag fortfarande svårt att smälta hur väl vi lyckades. Vi älskar detta rum!


Sovrummet nästa. Det såg ut så här från början:





Alldeles för mörkt, murrigt och 80-taligt.



Några veckor senare:






Yrvädrets och mitt lek-/sov-/skrivrum. 

Ett klaffbord från sekelskiftet utgör min skrivplats.

Favoritrummet.






Jag kallar den Skrivstugan.

Den borde heta Paradiset.