Svinig pappa?

Jaha, nu börjar det snörvla till sig i näsan...sjuka Alfahannar är ingen vacker syn.

Då och då tar jag mig en titt i spegeln, men ännu har ingen grisknorr blivit synlig i akterpartiet. Barnens samtalsämnen den senaste tiden kretsar kring 2 saker: Svininfluensan och Idol.

Jag vet ärligt talat inte vilket som är värst...

Skulle jag nämna för dem att jag börjar bli förkyld kommer de skrikande springa runt i blind panik. Fast å andra sidan slipper jag ju då för en stund höra om alla talanglösa ärkenötter som prövar lyckan i Bagge-land.

Via SMS, MSN och FB har döttrarna full koll på vem som antas ligga döende i influensan just nu (jag gissar att ett av kriterierna är att personen i fråga inte varit inloggad på 5 minuter). Det stinker panikvarning lång väg.

Påminner mig om hur döttrarna betedde sig för ca ett år sedan, ni minns kanske hur forskare i Schweiz skulle sparka igång världens största partikelaccelerator. Dagarna innan skrev tidningarna om att det fanns en uppenbar risk för att experimentet skulle kunna skapa ett svart hål som skulle sluka jorden snabbare än en gris blinkar.

"Grabbar, jag vet ett svinbra ställe att böka på! (blink) Men hallå! Vart tog alla vägen?"

Jag hade 3 hysteriska barn (dock inte Ella, hon tittade på Svampbob Fyrkant och åt en banan), som stod i kö vid datorn för att ta farväl av alla sina vänner. De grät och skrek att de aldrig mer skulle få äta en Big Mac eller spela the Sims.

Det krävdes höjd röst och ett antal väl valda svordomar ackompanjerade av effektfulla stampningar i golvet innan jag lyckades lugna ner dem.

Tack för det, masspsykosmedia!

Jag kanske ska vänta till alla flickor somnat, sen tänder jag lampan och vrålar att jag fått svininfluensan och så grymtar jag lite på slutet...Vem vet, chockfostran kan ju bli en ny trend? ;)

Kan slutligen inte undhålla er den fantastiska nyheten att Åhléns, alla kvinnors beskyddare, tagit fram ett något tuffare alternativ till pepparsprayen.

Bilden är hämtad från ständiga glädjekällan Avigsidan

För övrigt anser jag att Sveriges insats ikväll förtjänar ris...a lá Malta.

Fruktkonst...

I Kina har man tydligen kläckt den fantastiska affärsidén att odla päron formade som små Buddhor.

Päronen säljer FRUKTansvärt bra därborta, och då kan det väl vara på sin plats att över vintern fundera på hur vi kan överföra denna försäljningssuccé till våra svenska förhållanden.

Kanske äpplen formade som Björn Gustafsson?

Kålrötter som Lars Ohly?

Sviskon som Anders Timell?

Meloner som Carolina Gynning?


Möjligheterna är obegränsade;)

Tarantino

Vill bara passa på att pusha för Tarantinos senaste skapelse, Inglorious Basterds.

Om ni inte redan sett den, så pallra er iväg till biosalongerna.

Den är fullkomligt magnifik, och Christoph Waltz är lysande!

Dubbelsäng och pappavånda

Idag fyller äldstingen Emelie 19 år.

Monique och jag lämnade högtidligt över en flaska exklusiv parfym, närmare bestämt en färgglad variant av Oscar de la Hoya. Nej förresten, det är ju en boxare....ööhh Vasco da Gama? OSCAR DE LA RENTA!! Just det! Vilket osökt får mig att fundera över vilken parfym riksbankschefen Stefan Ingves använder....kan den heta Oscar de la Ränta?

"Nej, jag använder Naomi Campbell Bankruptcy"

Vi släpper detta och undviker därmed ordvits-träskets lockande men förrädiska stigar.

Dagen till ära hade flickebarnet på eget bevåg köpt en dubbelsäng av en arbetskompis från sommarjobbet, så efter arbetets slut fixade jag en släpkärra och så for hon och jag iväg till säljaren. Den kvinnliga arbetskamraten var inte där, men det var däremot hennes kille. En välvuxen pojke som var innehavare av följande: ca 15 kg metall fastnitat på kroppen, ungefär 700 tatueringar och en liten Chihuahua som hette Stalin (eller var det Stina? jag känner att jag är darrig på namn idag).

Han visade sig vara ett praktexemplar, både till kropp och själ. Den mycket trevlige pojken var behjälplig på alla sätt och innan jag hunnit säga ”svininfluensavaccinationsturordningsprioritering” på rövarspråket hade vi fått ut säng och gavlar på kärran.

När slutligen sängen stod monterad och klar i hennes rum (vägg i vägg med Moniques och mitt eget), kvittrade Emelie något om att pojkvännen skulle komma hit och spendera natten. Fylld av onda aningar tydliggjorde jag då för min kära dotter att de enda ljud jag ville höra genom de tunna väggarna på sin höjd fick vara snarkningar.

Hon klappade mig på kinden och sa: ”Du är rolig du, lille Pappsen”.

Baskade unge. Noll respekt;)

Senare på kvällen firade alla döttrarna med rejäla portioner glass. Även Ellas lekkamrat och tillika grannpojke fick en slev av frestelserna. Nämnda pojke har en fantasi som skenar iväg med honom titt som tätt, och denna kväll var inget undantag. Inför imponerade flicköron berättade han;
-Jag tog hand om en fågel en gång, men redan efter en dag blev den ett skelett. Jag saknar den fågeln......för han hette Jörgen!

I den stilen fortsatte det. När han till slut berättade om sin magister, som tydligen hade det färgstarka efternamnet Pungkula, kände jag att det var dags att styra om samtalsämnet en aning (men jag gjorde en mental notering att kolla i hans klasslista efter en lärare med sparkkänsligt efternamn).

Jag minns att hans mor en gång berättat vad han sade till doktorn vid ett besök på vårdcentralen. Läkaren frågade honom om han var allergisk mot något. Då hade han först funderat några sekunder, och sedan triumferande utbrustit;
-Jag är allergisk mot harar!!
-Harar?
-Ja, för en gång när jag lekte inne på dagis kom en hare springande på gården...och då hostade jag!

Våra medmänniskor förgyller dagen, inte sant? (de flesta i alla fall)

Innan jag lägger mig ikväll skall mina öron prepareras med minst ett kilo fetvadd (tror ni det räcker?).


För övrigt anser jag att nyutgåvan med Beatles samtliga verk är ett måste.

Kalla för bövelen in Rikskrim, SÄPO, Nationalgardet och Mat-Tina!!!

I detta nyhetstorkans tidevarv där antinyheter såsom grissnuvan, kamerafumlande Fuglesang och Zlatans magmål idisslas till leda, kan man idag äntligen i kvp skönja något nytt i nyhetssoppan.

En synnerligen raffinerad och fräck stöld som förtjänar internationell uppmärksamhet.

Själv gissar jag att laxkotletten blev hungrig.


Jisses! ;)

Retrospektiv

Hej och hallå, gott folk!

Nu ska denne skamsne och ringrostige Alfahanne åter förmörka er tillvaro med sina fasansfulla och sedelärande erfarenheter. Huka er i bänkera, gubbar och käringar, för nu laddar han om!

Jag bloggade mig utmattad lagom till sommaren...bloggade in i väggen.....man skulle kunna säga att jag gick in i bläggen! Ursäkta mig, det verkar faktiskt som om ringrostigheten även drabbat mitt sinne för humor.

Massor har hänt under sommaren, och jag kan förstås inte återge allt här, men en kort resumé kan ju kanske vara på sin plats;

En dotter har studentifierats (ja, alltså tagit studenten).

Kolmården har besökts. I brassande värme kryssade jag världsvant en hyrd buss genom safariparken medan mina 8 medpassagerare simultant gjorde vågen för mig då jag lyckades få motorstopp i dragläge i en helvetisk uppförsbacke (dessutom omringad av 7 älgar med underbart korkad uppsyn).

Då vi kom in i savannen, skrek Ella allt vad hon kunde (och det kan hon minsann);
-STANNA!! TITTA DÄR! Vi följde hennes lilla finger med blicken och förväntade oss åsynen av en ståtlig giraff eller en stilenlig zebra. Vi såg ingenting.

-EN SÄDESÄRLA!!!

Sädesärlan - Savannens Härskare

Andra höjdpunkter från det besöket var väl 2 noshörningar som slogs om en färsk skithög och chimpansen som fått det här med återvinning om bakfoten och drack sin egen urin. Händelsen fick mig att hälla ut min äppeljuice.

Göteborg har också förärats ett besök.

Ella har börjat första klass. Hon har dessutom börjat använda ordet as som premiss till allt möjligt. Exempelvis;
-HON ÄR ASDÅLIG! DEN DOCKAN ÄR INTE DIN, DEN ÄR ASMIN, ALLTSÅ!

Vid ett annat tillfälle berättade hon för mig att hon ämnar skaffa sig många barn när hon blir stor. Pedagogisk som jag är frågade jag henne då:
-När du är mamma, vad är jag då?
-ASGAMMAL!! svarade hon tvärsäkert.

Påminner mig lite om min brorson som i späd ålder också hade sina favorituttryck. Jag vill minnas att han hade hört ordet ”kolsvart” och då tolkat ”kol” som ”jätte”;

-Han är koldum. Hon är kolsnygg.


Tjusigt, va?

Samma brorson passade i somras på att gifta sig på midsommarafton. Monique och jag roade oss furstligt den kvällen...hoppas bara inte någon filmade när jag arrangerade allsång, sjungande sånger med högst tvivelaktigt innehåll (och dessutom på teckenspråk så att inte ens de hörselskadade kunde undvika de pikanta detaljerna i texterna).

Och så har jag bytt ut kepsen mot en hatt.

Varhelst jag går ropar små barn; -TITTA, EN KAJBÅJ!

Andra tycker jag ser ut som Crocodile Dundee. Emelie och Matilda tycker hatten är fruktansvärd och gör nästan korstecken mot mig då jag närmar mig.

Själv är jag hur mallig som helst, en Alfahanne ska ha en rejäl hatt:)

Ska byta ut bilden på bloggen så får ni se själva.

För övrigt anser jag att True Blood bör ses (inte minst för att uppleva Alexander Skarsgård väsa fram repliker på klingande stockholmska mitt i Louisiana).

Funderar på att starta bloggandet igen....