Ziinga

onsdag 30 september 2009

Dialektala krumsprång

Jag läste idag i både Expressen och SVD om hur SSF (Stiftelsen Skånes Framtid) lyckats få UNESCO att klassa skånska ”språket” som utrotningshotat.

Bra gjort! All min beundran för den eller de som orkar driva ett sådant viktigt projekt framåt...När ni nu ändå fått UNESCO i knät har jag en önskelista på fler dialektala klassningar som ni gärna får framföra;

Värmländska skall vara maktens språk.
Om vår statsminister talade som Roland i ”Torsk på Tallinn” så skulle denne bli älskad av alla (och dessutom ofta nypt i kinden). Statsministern kanske inte skulle bli tagen på allvar, men ändå bli omvald gång på gång. Gullighetsfaktorn är mycket hög.


"Vad vad det du ville säga om IPRED och FRA nu då??

Jaså inget?? Jamen ska vi ta en kaffe med kaka då?"


Norrländska och gotländska skall vara obligatoriska dialekter hos personal i telefonväxlar. Lugnt och förtroendeingivande. Att de kan vara svåra att förstå är av mindre betydelse, bara man känner sig trygg.

Kustsmåländskan är inte utrotningshotad, men borde definitivt bli det. Gräsligare får man leta efter. Enda undantaget är Kalmaritiska, men då måste den framföras á la Rock-Håkan.



Ni kära läsare får gärna fylla på listan med fler förslag, det gäller att smida medan järnet är varmt (och innan UNESCO hinner vakna ur sin dum-slummer).
Tillsammans kan vi rita om Sveriges språkkarta såpass mycket att Nils Holgersson ännu en gång måste sitta upp på Akka och företa en ny underbar resa i kartläggningens tjänst.






För övrigt anser jag att det var förbannat kallt i morse.

tisdag 29 september 2009

Ångest är cash!

Det har väl knappast undgått någon att Nationalikonen Ingmar Bergmans tillhörigheter via Bukowskis auktionerats ut till hugade (och penningstinna) spekulanter.

Köpesummorna blev så löjeväckande höga att det blir svårt att förstå (Monique anser ju förvisso att jag är trög, men ändå), eller vad sägs om dryga millen för schackspelet som användes i ”Det sjunde inseglet” av Max von Sydow (riddaren) och Bengt Ekerot (Döden)?

Makalöst! Obegripligt! Läckert?

Jag vet inte vad jag ska tycka om detta. All heder och respekt till gamle Ingmar, mannen som gav den svenska ångesten och tungsinnet ett ansikte utåt mot den intet ont anande omvärlden, men en sketen och nedsutten stol för 75.000??

Hmm, jag tror jag byter ut min krokodilhatt mot en vemodig basker istället och slänger på mig en grådaskig halsduk därtill. Sedan ska jag gå runt Lilla Torget i centrum och med rynkade ögonbryn mumla om demoner, eländiga kvinnor (Monique) och sladdriga kroppkakor. Efter 30 år i den stilen kanske jag kan sälja min Ikea-pall för 300.000 euro.

Fast det är klart, ironiskt nog måste jag förmodligen dö först innan jag kan glädja mig åt det...




"Höhö, jag har en spindel i handen, vill du känna på den, höhö?"

"Håll käften och spela!"

För övrigt anser jag att Guitar Hero håller på att ta över mitt usla liv...

DN , SVD , Barometern

måndag 28 september 2009

Loppisproffset...

Denna helg har gått i loppisens tecken, både var gäller köpande som säljande.

På lördagen for Monique och jag till Kalmar och besökte det gamla legendariska danspalatset Sandra, som för tillfället fyllts med allsköns bråte som länets försäljningstokiga pöbel lyckats skrapa ihop.

Begagnatbranschen är en ful historia, tro mig.

Vi hade inte varit inne i 4 minuter förrän Monique ryckte mig i armen och teatraliskt väste i örat; På bordet bakom mig finns en skål vi har sålt tidigare.....NEEEJ, TITTA INTE!!

Detta är så typiskt. Så fort det är något skvallrigt på gång så får jag reda på var det händer men får samtidigt absolut inte titta. Varför i helskotta berättar hon det då för mig??? Dessutom är Moniques viskningar lika subtila som en amerikansk turists klagan på att toalettpapperet på hotellet inte doftar kanel-jasmin som denne förväntat sig.

Självklart tittar jag, och kan då bittert konstatera att skålen som vi sålt för en spottstyver visar sig vara ett unikum av sin sort, uppenbarligen värt tusentals kronor! Säljaren känner självklart igen oss men ignorerar oss på samma sätt som en blåval ignorerar en majblomma.

Jag lägger ner mycket energi på att i min tur nonchalant ignorera säljaren, och dyker ner i en bokhög på golvet hos säljaren bredvid. Det kunde varit trevligt eftersom jag älskar böcker, men damen som sitter bakom bordet har tagit det något ostrategiska beslutet att lufta sina liktorn-beströdda fötter framför mina ögon.....jag nämner inte detta mer, eftersom minnesbilden tar knäcken på mig!

Vi hittar några saker av intresse till slut och drar därifrån vidare till Rusta, medan jag på alla sätt försöker bli kvitt fotbilden från mina näthinnor. Till min glädje hittade jag istället en skojig skylt som fick min fantasi att glida in åt ett håll som egentligen inte var mycket bättre, men vem fan är perfekt??

Här är bilden:




Redan nästa dag är det dags för oss att pröva lyckan som säljare i ett vackert inrett stall tillhörande en herrgård. Kundtillströmningen denna dag är mycket bra, och försäljningen går som smort.

Vid ett tillfälle kommer 3 amerikanska systrar (gissar jag) fram till bordet. Eftersom jag sett för många spagettivästerns med Clintan börjar jag konversera med dem på bredaste Texas-dialekt (jag måste erkänna att jag är bra på det). Efter en stund undrar en av tjejerna på klingande småländska om jag kan prata svenska istället, det är ingen av dem som förstår vad jag säger.

Jävla otacksamma människor som inte förstår att uppskatta en konstnär....

För övrigt anser jag att Anna Anka är roligare än både Arne och Kalle.


.

Måndag...

Long time , no blog!

Jag dog inte i svininfluensan förresten, bara så ni vet...troligtvis rörde det sig om en förkylningsbacill, modell enkel men dötrist.

Jobbet kallar (och jag stretar emot så gott jag kan), ses snart! Jag har mycket att rapportera till er:)

söndag 20 september 2009

Anagrammet - ironins verktyg

Rikets sal i Vilhelmina har utsatts för "vandalism" av den skojigare sorten.

Se länk här.

Anagram är kraftfulla saker!


Några andra exempel;

Riksdagen - Iransk deg

Mona Sahlin - himla osann

Lars Ohly - hylla ros (är det detsamma som att gilla socialdemokrati?)

Maud Olofsson - dum Oslo-fason

Sverigedemokraterna - egoisterna medverkar.

Robin Söderling - broderilösning.


Möjligheterna är oändliga....:)

onsdag 9 september 2009

Svinig pappa?

Jaha, nu börjar det snörvla till sig i näsan...sjuka Alfahannar är ingen vacker syn.

Då och då tar jag mig en titt i spegeln, men ännu har ingen grisknorr blivit synlig i akterpartiet. Barnens samtalsämnen den senaste tiden kretsar kring 2 saker: Svininfluensan och Idol.

Jag vet ärligt talat inte vilket som är värst...

Skulle jag nämna för dem att jag börjar bli förkyld kommer de skrikande springa runt i blind panik. Fast å andra sidan slipper jag ju då för en stund höra om alla talanglösa ärkenötter som prövar lyckan i Bagge-land.

Via SMS, MSN och FB har döttrarna full koll på vem som antas ligga döende i influensan just nu (jag gissar att ett av kriterierna är att personen i fråga inte varit inloggad på 5 minuter). Det stinker panikvarning lång väg.

Påminner mig om hur döttrarna betedde sig för ca ett år sedan, ni minns kanske hur forskare i Schweiz skulle sparka igång världens största partikelaccelerator. Dagarna innan skrev tidningarna om att det fanns en uppenbar risk för att experimentet skulle kunna skapa ett svart hål som skulle sluka jorden snabbare än en gris blinkar.



"Grabbar, jag vet ett svinbra ställe att böka på! (blink) Men hallå! Vart tog alla vägen?"

Jag hade 3 hysteriska barn (dock inte Ella, hon tittade på Svampbob Fyrkant och åt en banan), som stod i kö vid datorn för att ta farväl av alla sina vänner. De grät och skrek att de aldrig mer skulle få äta en Big Mac eller spela the Sims.

Det krävdes höjd röst och ett antal väl valda svordomar ackompanjerade av effektfulla stampningar i golvet innan jag lyckades lugna ner dem.

Tack för det, masspsykosmedia!

Jag kanske ska vänta till alla flickor somnat, sen tänder jag lampan och vrålar att jag fått svininfluensan och så grymtar jag lite på slutet...Vem vet, chockfostran kan ju bli en ny trend? ;)

Kan slutligen inte undhålla er den fantastiska nyheten att Åhléns, alla kvinnors beskyddare, tagit fram ett något tuffare alternativ till pepparsprayen.

Bilden är hämtad från ständiga glädjekällan Avigsidan

För övrigt anser jag att Sveriges insats ikväll förtjänar ris...a lá Malta.

Fruktkonst...

I Kina har man tydligen kläckt den fantastiska affärsidén att odla päron formade som små Buddhor.

Päronen säljer FRUKTansvärt bra därborta, och då kan det väl vara på sin plats att över vintern fundera på hur vi kan överföra denna försäljningssuccé till våra svenska förhållanden.

Kanske äpplen formade som Björn Gustafsson?

Kålrötter som Lars Ohly?

Sviskon som Anders Timell?

Meloner som Carolina Gynning?


Möjligheterna är obegränsade;)

tisdag 8 september 2009

Tarantino

Vill bara passa på att pusha för Tarantinos senaste skapelse, Inglorious Basterds.

Om ni inte redan sett den, så pallra er iväg till biosalongerna.

Den är fullkomligt magnifik, och Christoph Waltz är lysande!



måndag 7 september 2009

Dubbelsäng och pappavånda

Idag fyller äldstingen Emelie 19 år.

Monique och jag lämnade högtidligt över en flaska exklusiv parfym, närmare bestämt en färgglad variant av Oscar de la Hoya. Nej förresten, det är ju en boxare....ööhh Vasco da Gama? OSCAR DE LA RENTA!! Just det! Vilket osökt får mig att fundera över vilken parfym riksbankschefen Stefan Ingves använder....kan den heta Oscar de la Ränta?

"Nej, jag använder Naomi Campbell Bankruptcy"



Vi släpper detta och undviker därmed ordvits-träskets lockande men förrädiska stigar.

Dagen till ära hade flickebarnet på eget bevåg köpt en dubbelsäng av en arbetskompis från sommarjobbet, så efter arbetets slut fixade jag en släpkärra och så for hon och jag iväg till säljaren. Den kvinnliga arbetskamraten var inte där, men det var däremot hennes kille. En välvuxen pojke som var innehavare av följande: ca 15 kg metall fastnitat på kroppen, ungefär 700 tatueringar och en liten Chihuahua som hette Stalin (eller var det Stina? jag känner att jag är darrig på namn idag).

Han visade sig vara ett praktexemplar, både till kropp och själ. Den mycket trevlige pojken var behjälplig på alla sätt och innan jag hunnit säga ”svininfluensavaccinationsturordningsprioritering” på rövarspråket hade vi fått ut säng och gavlar på kärran.

När slutligen sängen stod monterad och klar i hennes rum (vägg i vägg med Moniques och mitt eget), kvittrade Emelie något om att pojkvännen skulle komma hit och spendera natten. Fylld av onda aningar tydliggjorde jag då för min kära dotter att de enda ljud jag ville höra genom de tunna väggarna på sin höjd fick vara snarkningar.

Hon klappade mig på kinden och sa: ”Du är rolig du, lille Pappsen”.

Baskade unge. Noll respekt;)

Senare på kvällen firade alla döttrarna med rejäla portioner glass. Även Ellas lekkamrat och tillika grannpojke fick en slev av frestelserna. Nämnda pojke har en fantasi som skenar iväg med honom titt som tätt, och denna kväll var inget undantag. Inför imponerade flicköron berättade han;
-Jag tog hand om en fågel en gång, men redan efter en dag blev den ett skelett. Jag saknar den fågeln......för han hette Jörgen!

I den stilen fortsatte det. När han till slut berättade om sin magister, som tydligen hade det färgstarka efternamnet Pungkula, kände jag att det var dags att styra om samtalsämnet en aning (men jag gjorde en mental notering att kolla i hans klasslista efter en lärare med sparkkänsligt efternamn).

Jag minns att hans mor en gång berättat vad han sade till doktorn vid ett besök på vårdcentralen. Läkaren frågade honom om han var allergisk mot något. Då hade han först funderat några sekunder, och sedan triumferande utbrustit;
-Jag är allergisk mot harar!!
-Harar?
-Ja, för en gång när jag lekte inne på dagis kom en hare springande på gården...och då hostade jag!

Våra medmänniskor förgyller dagen, inte sant? (de flesta i alla fall)

Innan jag lägger mig ikväll skall mina öron prepareras med minst ett kilo fetvadd (tror ni det räcker?).


För övrigt anser jag att nyutgåvan med Beatles samtliga verk är ett måste.

Kalla för bövelen in Rikskrim, SÄPO, Nationalgardet och Mat-Tina!!!

I detta nyhetstorkans tidevarv där antinyheter såsom grissnuvan, kamerafumlande Fuglesang och Zlatans magmål idisslas till leda, kan man idag äntligen i kvp skönja något nytt i nyhetssoppan.

En synnerligen raffinerad och fräck stöld som förtjänar internationell uppmärksamhet.

Själv gissar jag att laxkotletten blev hungrig.


Jisses! ;)

lördag 5 september 2009

Retrospektiv

Hej och hallå, gott folk!

Nu ska denne skamsne och ringrostige Alfahanne åter förmörka er tillvaro med sina fasansfulla och sedelärande erfarenheter. Huka er i bänkera, gubbar och käringar, för nu laddar han om!

Jag bloggade mig utmattad lagom till sommaren...bloggade in i väggen.....man skulle kunna säga att jag gick in i bläggen! Ursäkta mig, det verkar faktiskt som om ringrostigheten även drabbat mitt sinne för humor.

Massor har hänt under sommaren, och jag kan förstås inte återge allt här, men en kort resumé kan ju kanske vara på sin plats;

En dotter har studentifierats (ja, alltså tagit studenten).

Kolmården har besökts. I brassande värme kryssade jag världsvant en hyrd buss genom safariparken medan mina 8 medpassagerare simultant gjorde vågen för mig då jag lyckades få motorstopp i dragläge i en helvetisk uppförsbacke (dessutom omringad av 7 älgar med underbart korkad uppsyn).

Då vi kom in i savannen, skrek Ella allt vad hon kunde (och det kan hon minsann);
-STANNA!! TITTA DÄR! Vi följde hennes lilla finger med blicken och förväntade oss åsynen av en ståtlig giraff eller en stilenlig zebra. Vi såg ingenting.

-EN SÄDESÄRLA!!!





Sädesärlan - Savannens Härskare

Andra höjdpunkter från det besöket var väl 2 noshörningar som slogs om en färsk skithög och chimpansen som fått det här med återvinning om bakfoten och drack sin egen urin. Händelsen fick mig att hälla ut min äppeljuice.

Göteborg har också förärats ett besök.

Ella har börjat första klass. Hon har dessutom börjat använda ordet as som premiss till allt möjligt. Exempelvis;
-HON ÄR ASDÅLIG! DEN DOCKAN ÄR INTE DIN, DEN ÄR ASMIN, ALLTSÅ!

Vid ett annat tillfälle berättade hon för mig att hon ämnar skaffa sig många barn när hon blir stor. Pedagogisk som jag är frågade jag henne då:
-När du är mamma, vad är jag då?
-ASGAMMAL!! svarade hon tvärsäkert.

Påminner mig lite om min brorson som i späd ålder också hade sina favorituttryck. Jag vill minnas att han hade hört ordet ”kolsvart” och då tolkat ”kol” som ”jätte”;

-Han är koldum. Hon är kolsnygg.


Tjusigt, va?

Samma brorson passade i somras på att gifta sig på midsommarafton. Monique och jag roade oss furstligt den kvällen...hoppas bara inte någon filmade när jag arrangerade allsång, sjungande sånger med högst tvivelaktigt innehåll (och dessutom på teckenspråk så att inte ens de hörselskadade kunde undvika de pikanta detaljerna i texterna).

Och så har jag bytt ut kepsen mot en hatt.

Varhelst jag går ropar små barn; -TITTA, EN KAJBÅJ!

Andra tycker jag ser ut som Crocodile Dundee. Emelie och Matilda tycker hatten är fruktansvärd och gör nästan korstecken mot mig då jag närmar mig.

Själv är jag hur mallig som helst, en Alfahanne ska ha en rejäl hatt:)

Ska byta ut bilden på bloggen så får ni se själva.

För övrigt anser jag att True Blood bör ses (inte minst för att uppleva Alexander Skarsgård väsa fram repliker på klingande stockholmska mitt i Louisiana).

fredag 4 september 2009