Lost in translation!

Igår kväll bevittnade min kvinna och jag ”The Ugly Truth”, en småputtrig men givetvis förutsägbar romantisk komedi (förutsägbarheten hör liksom genren till, det är ju inte direkt Bergman eller Norén vi snackar om här).

Filmen var en nedladdad sådan, med inbränd svensk text, dvs någon glad amatör hade bemödat sig att på eget bevåg översätta filmen och lägga på svensk text. Dessa typer av översättningar varierar i kvalitet.

Kraftigt.

Ibland är de så hejdlösa att de tar över själva filmupplevelsen, vilket kanske inte alltid är meningen. En tungsint Vincent Gallo-film kan på detta sätt förvandlas till en buskis á la Stefan och Krister.

”The Ugly Truth” drabbades även den.
I en scen berättas om en idé om att göra en intressant intervju med Sacramentos borgmästare, då den manlige huvudpersonen plötsligt utbrister något i stil med;
-The only way that guy could be interesting is if he would confess that he’s had sex with 14 crack whores and a german shepherd!
Vilket glatt översattes till;
-Enda sättet för den där killen att bli intressant skulle vara att han erkände att han haft sex med 14 knarkhoror och en tysk fåraherde!

Man kanske inte ska begära att en amatöröversättare känner till att German Shepherd är det engelska namnet på schäfer, men skojigt blir det:)

Mer problematiskt är det när felöversättningen görs av en yrkesman. Inte alls lika ofta förekommande, men det inträffar! Minsann!
Jag minns den populära serien Fresh Prince in Bel Air med Will Smith. Där utspelade sig följande dialog när Smith skulle ta farväl av en vacker flicka;
Smith: - Are You sure You can’t stay?
Flickan: - No, there’s a 747 with my name on it.

Tjejen kunde ju inte stanna då hennes Boeing 747 hade hennes namn “skrivet på sig”.
Översättarens kunskaper om flygplansmodeller visade sig dock vara starkt begränsade, eftersom översättningen löd;
-Nej, mitt plan går kl. 19.47!

Bra gjort, översättaren!

Herreminje, vad tiden går! Denne Will är ganska långt ifrån Seven Pounds-Will, eller vad tycker ni?

Ett annat exempel jag minns är serien Lois och Clark, den populära Stålmannenserien ni säkert kommer ihåg.
I någon av säsongsavslutningarna grips skurken Lex Luthor. När polisen för bort honom går de förbi hans sekreterare, Miss Jones, och när Luthor möter hennes blick förstår han att hon förrått honom, och han säger;
-Et tu, miss Jones?

En tydlig hänvisning till Julius Caesars berömda sista ord, då denne förstår att hans bäste vän Brutus svikit honom och istället är en av hans mördare; -Et tu, Brute! (Även du, min Brutus!)

Denna (i alla fall i mina öron) tydliga passning gick översättaren helt förbi.
Han eller hon försökte inte ens få ett sammanhang, utan chansade på;
-Ett verktyg, Miss Jones?
Jag visste inte om jag skulle skratta eller tugga på bordskanten.

Det finns massor av exempel på bristfälliga översättningar. Oj nu kom jag på en till!

Jag tror det var filmen Rambo 3 (eller 25, svårt att säga).
Rambos kompis har just sprungit ut ur en grotta, och vid utgången väntar han på att vår hårfagre och känslige hjälte ska komma efter. Det dröjer, och så hör man en öronbedövande explosion inifrån grottan, rök väller ut och några sekunder senare kommer även den gode Rambo, ylande och med rykande hårtoppar. Kompisen säger:
-How are You?
Rambo svarar;
-Well done!

Vilket i sin tur bevisar att vår grovhuggne hjälte i alla fall vid ett tillfälle besökt en restaurang (och att han har ett visst sinne för humor!). Han kände sig alltså välstekt efter explosionen.
Översättaren däremot har antagligen aldrig beställt annat än Happy Meal, skulle man kunna tro.

Översättningen;
Kompisen; -Hur är det med dig?
Rambo; -Bra gjort!

Tror ni översättaren kände sig nöjd efter den prestationen? ”Där fick jag till det, höhöhö!”

"Adriaaaan!" Nej visst ja, det var ju Rocky...

Som tur är finns det undantag. Det finns de översättare som ställs inför svåra utmaningar, och klarar dem galant. Ibland till och med bättre än på originalspråket.

Återigen får mitt Alfaminne arbeta, och jag finner en gammal film med Jerry Lewis.
Jerry spelade bl.a en galen nazistofficer. I en scen pekar han på ett fotografi föreställande en soldat, och vrålar sedan till sina adjutanter i rummet:
– Do you know who this man is?

– No.

– It's Max!

– Max who?

– Max no difference!

Översättarens eleganta lösning;

– Vet ni vem denne man är?

– Nej.

– Ove!

– Vilken Ove?

– Ove Sentlig!

Här kan man inte annat än buga. Briljant.

Hur kommer det sig att Ingmar Bergman missade Jerry, denne karaktärsskådespelare av rang;)

Hur är det med er, kära läsare? Känner ni igen er i detta, eller är det återigen svår töntvarning på mig?

Jag får kramp....

I min jakt efter flera Mondegreens (felhörda låttexter) snubblade jag över följande 2 på Youtube.

Jag skrattade så jag höll på att kräkas på katten!

Måste dela med mig:
Först ut är U2 med Sunday Bloody Sunday. Det är på sin plats att varna de lyssnare som avgudar denna låt, kanske ska ni låta bli att lyssna nu eftersom den aldrig kommer bli sig lik igen!

De irländska pojkarna har lärt sig skånska, hör själva:

Exempel 2 är hämtad ifrån Sveriges största sida för felhörda texter, Saltmannen (mycket väl värd ett besök, jag har lagt upp länken bland favoriterna).

Denna gång handlar det om låten FF av Kent:

Såna här feltolkningar måste vara bland det roligaste som finns. Om ett skratt förlänger livet kommer jag bli dubbelt så gammal som de yogurt-pimplande japanerna.

Om jag inte skrattar ihjäl mig förstås :)