Ziinga

tisdag 24 februari 2009

Tandläkarbesök - En studie i nostalgi

Idag följde jag med min Matilda (11) till tandläkaren för undersökning.

Så fort vi klev in i kapprummet slog tandläkardoften emot oss med full kraft. Det är märkligt hur ett doftminne kan skicka en 35 år bakåt i tiden på ett ögonblick. Det var bara att skaka av sig, det var ju inte jag som skulle sitta i stolen den här gången.

Väl inne i väntrummet satte sig Matilda och ritade medan jag försökte hitta något läsbart ur tidningslådan, och precis som alla andra gånger jag varit där hittade jag exakt de tidskrifter jag INTE var intresserad av. Antagligen får patienterna årligen fylla i en enkät om vilka tidningar de vill ha i väntrummet och när enkäterna sedan sammanställs av den ansvarige (som antagligen har en snedvriden humor) ser denne till att ingen av dessa köps in.

Så jag satte mig att bläddra i en Femina, manligt så det förslår. Hann dock inte läsa färdigt avsnittet om "Hur du syr din egen mobil", innan en parant kvinna med barsk uppsyn ropade Matildas namn.

Vi följde henne lydigt och visades in i tortyrkammaren, där en annan lika parant tandläkare log ondskefullt mot oss. Hon frågade hur det stod till och utan att invänta svar visade hon Matilda till stolen och pekade åt mig att sätta mig på en vinglig pall. Efter lite förberedelser var hon redo att börja undersöka.

-Gapa duktigt, sa hon och det gjorde jag. Hoppades innerligt att ingen av dem sett det, och istället koncentrerade jag mig på att försöka avkoda fackpratet mellan tandläkare och sköterska som nu följde;
5-8 denissialt denissialt, 4-3 denissialt manifest, 3-6 blubb-blubb och så vidare. Jag begrep givetvis ingenting, men tanken förde mig osökt till Lotta Engberg och en omgång i Bingo-Lotto. Jag fick ingivelsen att ropa BINGO!!, men kvävde den som tur var.

Det gick bra, Matilda hade inga hål, men tandläkaren karvade bort lite tandsten. Efter sköljningen ställde sköterskan fram den obligatoriska asken där man får välja en plast-pryttel om man varit duktig. Återigen förflyttades jag många år bakåt i tiden, och gick fram för att titta i den. Där låg en jättefin rosa studsboll, och ännu en gång fick jag hejda min barndomskänsla från att ta den. Matilda valde en penna, jag tyckte den var urtrist.

Nå, allt väl till slut. Men om två veckor ska jag dit själv för att fixa till en trasig lagning.....då ska jag banne mig ha den där bollen.

För övrigt anser jag att Lars Adaktusson borde raka håret.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar