Man anar ugglor i Mazdan

Musikens helande kraft har ju de flesta av oss hört talas om, men att den tesen även skulle gälla för fjäderfän kanske inte är lika allmänt känt.

I dagens DN och SVD kan man läsa om en uggla som praktiserat just denna teori. En gentleman i Östersund (för övrigt  symptomfri ifrån magbakterier) kommer körandes i sin bil (kanske visslandes på en fuga av Bach, vem vet) då plötsligt något stort och (f)jädrigt dunkar in i sidofönstret. Den lätt förvånade föraren stannar och tittar efter vad som hänt, och han konstaterar att han kolliderat med en stor, hiskelig (och död) uggla.

Han placerar fäet i passagerarsätet och åker vidare (förmodligen i syfte att ge ugglan en borgerlig begravning i närmaste uggletipp). Plötsligt börjarIn Flames' låt Only For The Weak vråla ur mobiltelefonen, och det är tydligen precis vad en skendöd uggla behöver höra för att känna sig vederkvickad till fullo.




Ugglan upplevde en underbar revival och firade detta genom att ta en flygtur i bilen. Eftersom en uggla av naturen är en präktigt stor fågel vållade detta tilltag vissa bekymmer för chauffören, som ändå till slut lyckades få stopp på sitt ekipage, med ugglan stående bakom ratten.

Vad som sedan hände framgår inte särskilt tydligt, men man kan ana att ugglan bad att få bli avsläppt vid närmaste tall.

Efter denna upplyftande historia uppstår (minst) två frågeställningar;

Vad hade hänt om mobiltelefonen spelat Cara Mia med Måns Zelmerlöw istället? Förmodligen hade kräket dött på riktigt.

Vilken sorts uggla rörde det sig om? Jag kan bara gissa, men jag tror det var en Motor-uv.

Måns Zelmerlöw? MÅNS ZELMERLÖW??? Säg det namnet en gång till, I dare ya'!

Många gula bäckar små...

Sätten att rädda statsfinanserna äro lika många som George Bush's korkade uttalanden under dennes mandatperiod.

Ett av de mer spektakulära torde vara de offentliga urinerarnas (låter som ett kommunaljobb) bidrag till en bättre statsekonomi. Förra året bötfälldes ca 5000 av dessa nödiga välgörare, och detta inbringade staten 3,8 miljoner. Kan ju tyckas vara endast en skvätt (!) i sammanhanget, men som rubriken antyder; många bäckar små....

Det kan ju hända att ett flertal av urinerarna inte hade tänkt sig att bidra just på detta sätt, men de mår säkert bättre av att efteråt få veta att just deras lättning ledde till att t.ex kungen kunde få sina älskade stekta sparvar på söndagarna.

Och nu när vi ändå har ångan uppe, kanske vi skulle ta urin-finansierandet ett steg längre. Varför inte bötfälla de som också skvätter utanför på de offentliga toaletterna? 500 spänn och en elchock skulle väl pigga upp?

Möjligheterna är obegränsande, som ni förstår. Dags att skicka in ett stort antal medborgarförslag gällande fantasifulla böter. Fimp- och tuggummivakter att komplettera de vanliga trista parkeringsvakterna med? Grillförbud på lördagkvällar (här snackar vi miljarder in i statskassan)?

Jag känner att jag här bidragit med att starta en tankekedja hos alla, så jag vilar min väska (I rest my case) :)

-Vi måste druckit något näringsrikt, grabbar. Detta träd stod inte här igår!

DN, AB, Barometern

När längtan efter nederländsk öl blir för svår...

I Barometern kan man läsa om Kalmarbröderna som av tullen ertappades med att ha 92 liter starksprit och 1,6 kubik öl i lasten.

Imponerande nog kan tyckas, men det tar inte slut där. Efter ett beslut om husrannsakan finner man dessutom ytterligare 500 liter öl hemma hos en av dem.

Båda vidhåller att alkoholen endast var ämnad för privat konsumtion, och att själva anledningen till att de stack ner till Tyskland igen (trots det ansenliga lagret därhemma) var följande;

Den ena brodern blev sugen på Heineken.

Jamendåså! Släpp dem för bövelen, det förstår väl vem som helst att Heineken-åtrån förklarar och förlåter allt!

Jaså, inte det, nähä... :)

Hej Näcken! [hei:neken]

Jaha, och den stackars talgoxen då?

Dagens Nyheter rapporterar idag om att den anrika kanadensiska tidskriften The Beaver nu ska byta namn till det betydligt tristare Canada's History.

Anledningen till namnbytet uppges vara att namnet fastnar i spamfiltren hos många användare och sorteras bort som porr.

Med tanke på de associationer ordet beaver onekligen framkallar, så har jag viss förståelse för tidskriftägarnas åtgärd. Jag har dock inte lika stor förståelse för det menlösa namn som nu istället skall användas.

Canada's History.....lika eggande som en vedklabb.

Kunde man inte nyttjat sin nedärvda kanadensiska pionjäranda och gett djuret ett nytt namn istället? Med tanke på bäverns sysslor i vattnet kunde den väl ha fått heta "Damm-råtta"?

Fast det förstås, en tidning med namnet The Dam Rat låter ju mer som en utskällning än en hyllning...

Denna historia påminner mig om fågelskådarentusiasten i norrland som i mitten av 90-talet startade en hemsida där han visade upp sina små befjädrade vänner för dem som ville se.

Det var inte många.

De flesta som snickrade hemsidor på den tiden var noga med att även ha med en besöksräknare, så även denna fjäderfäexpert. Ett ständigt återkommande tema på hans sida var "Veckans fågel", där en art detaljpresenterades för en måttligt intresserad internetpublik. Besöksräknaren visade på ca 5 besök om dagen, varav han själv stod för 4.

Men så kom den spännande dagen då det var talgoxens tur att figurera som Veckans Fågel. Strukturerat, informativt och precis samma upplägg som tidigare.

Nästa dag visade räknaren över 5.000 träffar. Dagen därpå 10.000

Var detta resultatet av att befolkningen var svältfödda på kunskap om talgoxen, och glupskt kastade sig över all information om denna så fort den publicerades?

Nej, förstås inte!

Han hade skrivit artens namn på engelska: Great tit.

Mer förklaring än så behövs inte:)

P.S Jag har för övrigt inget emot talgoxar, de är mycket söta, men de skiter med precision de små kräken.

Har du endast få besökare på bloggen? Inga problem, skriv om mig bara!

Nu kan hon inte bli Anna Änka i alla fall...

Expressen , AB , HD


Herreminje, vart är världen på väg?

Ankparet går skilda vägar! Efter ett antal magnifika bråk i Ankdammen (Parets hem) har nu gamle Paul surnat till rejält och lämnat in om skilsmässa ifrån sin snattrande fru.

I och med detta borde detta års största tidningsanka snart vara ett minne blott.

Nej förresten, den broskgnagande ankhonan vet nog vid det här laget hur man håller sig kvar i rampljuset.

Vi följer fortsättningen med trötta sinnen....

"Min man Paul skrev nästan musiken till Glada Ankan....öhh jag menar Änkan! I alla fall var han född på den tiden....tror jag...äh va fan, skit samma, huvudsaken är att jag har en perfekt kropp!"

Grannlänets mjölk är godare

Läser i Aftonbladet om den 81-årige australienske mannen som fick i uppdrag av sin fru att åka och köpa hem lite mjölk.

Nära 60 mil senare, när bensinen höll på att ta slut, gick det upp för honom att han kanske kört fel...
Han berättade efteråt att han hoppades få se sin hustru igen, och att han verkligen gillar att köra bil.

Skön gubbe. Lätt förvirring är en parameter som kan ta med dig på ditt livs resa. Jag säger ofta till Monique att inte skicka mig för att handla. Skulle hon be mig åka och köpa några liter mjölk så kommer jag i bästa fall hem med kakor och korsordstidning.

I värsta fall gör jag som gubben och kommer tillbaka 6 månader senare med en jak:)

Jag är definitivt i riskzonen för att virra bort mig, men det gäller att omfamna de nya situationer man kan hamna i. Inte bara gilla läget, utan älska läget!

"Hur jag hamnade i Anderna? Det vet väl för fan inte jag, jag är från Kreta, och allt jag minns är att jag tog mopeden för att åka och köpa lite blomjord!"

På med hjälmarna, gott folk!

Jaha, nu ska alltså den schweiziska helvetes-partikelaccelerator-maskinen startas igen.

På med cykelhjälmarna och kura ihop er i fosterställning under köksbordet för nu vankas det svarta hål och annat skoj, åtminstone om man ska tro det mina barn skrek och yrade om i den apokalyptiska feber som rådde bland ungdomarna för ungefär ett år sedan.

Inte ens svinisen kommer i närheten av den makalösa psykosen. Hujedamej...

Nå, är man väldigt orolig för protonkrockarens framfart, kan det vara skönt att veta att det inte krävs så mycket för att sabba den.

I veckan så flög nämligen en målsökande fiskmås med en baguette i näbben över anläggningen. Den släppte några väl valda smulor ner i maskinens elstation, och så var acceleratorn utslagen i ett antal timmar.

Om vi då tänker oss att en tränad pelikan släpper ner en stelnad skogaholmslimpa på liknande sätt, så är vår framtid säkrad i åtminstone 3 år framåt.

Baguetten, helvetesmaskinens svurne ärkefiende.

Apropå apokalyps så bevittnade Monique och jag spektaklet ”2012” på bio i förrgår. Vilken dynga. Fantastiskt välgjorda effekter, visst, men det räcker inte hela vägen. Klar besvikelse!

Det mest spännande med biobesöket var nog den käcke yngling som satt framför oss. Han stegade halvdansande fram till sin plats iförd gummistövlar och Fjällräven-jacka med kapuschongen uppe. När han väl satt sig såg man kapuschongen vicka fram och tillbaka i takt med den musik han lyssnade på (detta är ett antagande eftersom det inte gick att avgöra om lurar fanns eller ej.

Efter en stund tog han av sig jackan, och avslöjade ytterligare ett plagg med huvan uppe. Det var som att beskåda kapuschongvarianten av en rysk Babusjka-docka (ni vet en sådan man öppnar för att finna en till, och en till, och en till....). 2 (!) avklädningar senare hade han fortfarande huva, och nu hade jag stora problem att hålla mig för skratt. Att huvudbeklädnad på en pojk kunde vara så roligt! Skit samma att filmen var dålig, kapuschongpojken gjorde besöket värt pengarna:)

Jag vill också bidra till underhållningen, så nästa gång jag går på bio skall jag bära en sombrero. Caramba!

SVD , DN