Arvstwist

Hej igen!

Mycket att göra....dagarna rusar framåt, och jag med dem.

Som ni kanske märkt så har jag samma bakgrundsfärg här på bloggen som tidigare. Arvet täckte på ett ungefär bensinkostnaderna för resan (i alla fall dit), så jag lär väl skriva vidare här på egen hand:)

Däremot var det desto skojigare att träffa släktingarna, skummare samling individer får man leta efter!

Tillåt mig presentera min brylling Kenneth och hans mamma Doris.

Så här såg det ut när kusin Tyko vann omegaklockan som vi inte kunde enas om.

Roligt var det i alla fall! Många av ansiktena hade jag inte sett sedan barnsben, och det var omöjligt att inte förundras över hur de åldrats. Jag blev snart nog själv varse om att tiden inte stått stilla för min egen del heller.....en av farsans kvinnliga kusiner kom framhaltande och spände ögonen i mig;

-Är inte du Görans pojk?

-Jo, visst är jag det! skrek jag (ifall hon var lomhörd...det såg så ut). Hon ryggade tillbaka för min röst och muttrade;

-Du var ju söt en gång i tiden.

Sen gick hon.

Tack, tack...varje möjlighet till ego-boost är välkommen.

Dagen efter var det så åter dags för en omgång loppis i folkets park. Julen var temat för dagen, och vi bullade upp den ena julkrafset efter det andra. Kvällen före innehöll några glas vin, och nu påstod Monique att min näsa var tillräckligt röd för att jag skulle kunna ikläda mig ett par horn och agera Rudolf vid säljbordet.

-Nej förresten, du kommer ge de stackars barnen men för livet. Ställ dig här bredvid mig istället, ta på dig hatten och försök se söt ut.

-Ingen idé, svarade jag sanningsenligt, jag har uppenbarligen inte varit söt sen jag var liten.

Hur söt jag nu var eller inte, så löpte försäljningen på fint. Jag höll hela tiden ett vakande öga på när min svurna loppisfiende och eviga Nemesis, den livsförnekande PermobilTanten, skulle dyka upp. Det gjorde hon aldrig. Hon har inte varit där de senaste 3 gångerna faktiskt. Jag börjar bli orolig.

Tänk om hon vandrat vidare (eller åkt)? Vem ska då skala av mina hälsenor med permobilen? Eller fräsa som en bindgalen katt då jag talar om priset på Kockumsfatet? Eller kvittra förtjust då hon talar med Monique eller barnen, och bara räcka ut en skrynklig tunga åt mig?

Jag behöver min motståndare. Jag behöver lägga ut häftstift i gången och välta klädställningen över permobilen med ett "OJSAN!".

Jag saknar henne....

Ögonlocken fladdrar på mig, jag fortsätter utlägget i inlägget imorgon....

För övrigt är det ganska roligt att se Monique bli en rodnande och fnissande 10-åring varje gång hon ser en regskylt med nederländska könsord.

Arv-attack på 2 sätt!

Jaha, gott folk!

Idag inträffar 2 speciella saker.

1. Ska med min bror på bouppteckning efter en barnlös äldre släkting. Har ingen aning om vad detta innebär, men blir jag snuskigt rik så ändras min bakgrundsfärg på bloggen till guld. Dessutom anställer jag då en spökskrivare som får skriva bloggen istället, medan jag tar itu med världsproblemen med en stadig Ardbeg i handen och en Cohiba i mungipan, sittande i min läderfåtölj i mitt engelska bibliotek.

Vi kommer träffa ett antal släktingar som jag inte sett sen Jura-perioden, känns det som. Det kan bli en munter parad, tänk er Banderiljärerna (tror jag det hette) och Picadorernas intåg på arenan i "Tjuren Ferdinand". Sådana är vi allihop i min släkt:)

2. Idag kommer de....vargflocken....flickorna Lavin.....prinsessorna av Kaos.....döttrarna!

I två veckor ska min tinnitus blomstra, och det är helt underbart!


Återkommer med rapport i afton.

Matlagarhannen!

Frrrreeeeedaaaaag!

Ja, Scania-fredag vill säga. På grund av de ekonomiska hemskheterna i världen har vi just nu mer helg än arbete, något som kanske skulle tilltala många, men jag tycker det är skumt.

Det är snudd på att man börjar se fram emot arbetsdagarna istället, hur lustigt är inte det så säg?

Nå, denna påtvingade helg skall i alla fall startas med god mat, banne mig!

Först skall fläskfilébitar brynas i smör, en stund därefter skall ett gäng trattkantareller få möta sitt öde ihop med köttet. alltihop skall bli gyllenbrunt. Salta och peppra. Efter bryningen (heter det så? ...bryningen...brynandet....brynigheten) hälls en blandning av creme fraiche och kantarellfond.

Rör om eländet och låt småkoka några minuter.

Strö över färsk timjan.

Servera med ris eller pasta (vi tar farfalle denna gång)

Njut av maten med en rioja till:)

Trevlig helg!

Lost in translation 2

Tequila-diset från i lördags har nu skingrats, och sombreron befinner sig i välförtjänt vila i garderoben. Kalaset var mycket lyckat....men blött!

Så efter en viss post-mexico-apati känner jag mig nu redo att fatta penn....tangentbordet igen!

Det här med dåliga översättningar ligger mig varmt om hjärtat, och nu är det dags för ännu en duvning i detta kontroversiella men ack så underhållande ämne.

Då kör vi:)

Tv-serien Vänner:
Pojkarna leker Power Rangers, och när det är dags att förvandla sig till superhjältarna så skriker de; -It's morphing time!

Översättaren, som antagligen var mer van att arbeta med djupare och mer drogrelaterade draman, snitsade till det;
-Dags för morfinet!

"Knarkardags!"

Filmen Roxanne:
Steve Martins långnäste brandchef har talets och skriftens gåva, och hjälper sin unge kollega att med välskrivna och poetiska brev charma Daryl Hannah. Vid något tillfälle tvingas den unge, och inte riktigt lika vasse, kollegan att själv författa ett brev till henne. I brevet står bland annat;
-Check the box if You like me.

Sätt kryss i rutan om du gillar mig, den meningen har nog många av oss skrivit i vår ungdom då kärleken slog till (eller kanske i vuxen ålder också, vad vet jag).

Den känsliga översättningen löd;
-Kolla lådan om du gillar mig.


Miniserien Wild Palms:
Två av huvudrollsinnehavarna träffas för första gången på många år, och följande meningsutbyte uppstår då de nostalgiskt blickar tillbaka;
-Remember Star Trek?
-Sure! Beam me up, Scotty!

Även om man inte är ett Star Trek-fan, har väl de flesta hört ovan nämnda uppmaning när kapten Kirk önskar bli uppstrålad i skeppet. Det hade inte denna översättare....
-Kommer du ihåg vår startteknik?
-Visst! Slå mig på käften, Scotty!

Gamle kapten Kirk är måhända tandlös eftersom det kostar honom en käftsmäll varje gång han vill ombord på USS Enterprise

Vet inte vad filmen hette, men översättningsmissen är underbar;
Två segelbåtar tävlar mot varandra, och plötsligt börjar den ena dra iväg med en faslig fart. En besättningsman i den andra båten utbrister;
-Look at their speed! They must have an engine on board!

Inte konstigt att man misstänker fusk och motorer när båten sticker iväg på det viset. Översättaren är dock inne på ett annat spår, ett spår som antagligen skulle tilltalat John Wayne;
-Titta vad fort det går för dem! De måste ha en indian ombord!

Avslutningsvis vill jag bara omnämna översättningar som i sig inte är direkt felaktiga men som ändå inte passar i sammanhanget. Stillösa översättningar, helt enkelt. Jag tar mig friheten att citera Huskorset (som för övrigt har en mycket läsvärd blogg) som lämnade följande kommentar hos mig vid förra tillfället jag tog upp översättningsmissar;

"Tom Cruise spelar advokat i en film jag tyvärr inte minns namnet på, det är slutuppgörelse i rättssalen och Jack Nicholson sitter i vittnesbåset och ljuger sig blå.
Tom Cruise tröttnar och vänder sig vilt om, pekar på honom och vrålar "LIAR!"

"Ljugis!" löd översättningen. Ridå."

Tack igen Huskorset för den godingen!

Detta är ett typexempel på en stillös översättning, som kan vara minst lika rolig som en rent felaktig.

Jag minns att den första säsongen av thrillerserien ”24” innehöll ett otal svenska fraser som inte använts sedan pilsnerfilmsepoken. Jack Bauer slängde sig med uttryck som ”Dra mig baklänges!” eller ”Dra på trissor!”

Självklart ett trevligt initiativ att återuppliva gamla fraser, men frågan är om det passade ihop med Kiefer Sutherlands buttre rollfigur...

Läste idag att man gett sig på att göra nyöversättningar av kultikonen Jack Kerouac's verk. Detta kritiserades i tidningen just på grund av det faktum att ingen av översättarna (varken då eller nu) lyckats fånga den ursprungliga stilen i böckerna.

Ett dråpligt exempel;
Dean, en av rollfigurerna i boken ”On the road” (På väg), skriker upphetsat ;
-Whooee!, då den stora resan skall påbörjas.

Om man nu överhuvudtaget måste översätta det uppsluppna kofösarskriket (vilket man inte behöver), skulle ”Jippie” vara det som kommer närmast i svenskan vad gäller känslan.

Vad översättaren valde?

-Tjoflöjt!


Fantastiskt, eller hur?
Jo, det är det...även om översättningarna inte tillhör de bästa är de ju fortfarande sanslöst roliga:)

"Tjoflöjt!"

Wild Fest?

Strax, förstår ni gott folk, skall jag och min Monique trampa iväg på ett vildavästernkalas. Jag skall vara mexikan och har dagen till ära odlat fram en brutal mustasch, den sticks så mycket att Monique föreslog att jag skulle skura spisplattorna med den.

-Eländiga kvinna! vrålade jag och så dansade jag en tungsint jenka, precis som mexarna gör när de är vredgade på sina fruntimmer...eller var det polka förresten?? Hmmm, det var i alla fall inte lambada.

Nåväl, skit i det!

Innan jag lämnar haciendan för aftonen så ska ni få ta del av lite Purre-material igen.

Denna gång handlar det om roliga meningsbyggnader i romaner. Att använda ett målande bildspråk är inte så lätt, fällorna är många. Håll till godo;

-Greven bröt tystnaden med en stum nick.

-Markisen drog en djup suck på sitt modersmål.

-Ha! utropade han på portugisiska.

-Hur är det med dig? frågade Honoria. -Jag är alldeles våt, svarade han torrt.

-Vid bäckens strand satt en flicka och mjölkade en ko, men i vattnet såg det omvänt ut.

-Fadern reste sig med glaset i sin hand, såg ut över den bidande barnaskaran och sade med av rörelse darrande stämma: Forts. följer nästa lördag.

-Herr greve, sade han. -Ni har ruinerat mig, ni har krossat mina föräldrars hjärtan, ni har skövlat min dotters lycka och ni har rymt med min hustru. Men tag er i akt! Gå inte för långt!

-Hon satt som en marmorstaty och smålog som endast marmor kan småle.

-Den förskräckliga underrättelsen krossade hans hjärta, och han sjönk avdånad till golvet. När han reste sig, var han död.

-Hon gick över gräsmattan, saftig och grön som endast i juli.

-Morgonrodnandens gyllene sardin simmar, knuffande solen i akvariet på berget.



Ha det gott, mina vänner.
Caramba på er!

Sluta småle!

Paketerarnas drottning har lämnat oss

Den ena halvan av konstnärsparet Christo, Jeanne-Claude Denat de Guillebon har avlidit.

En sorgens dag för alla.

De båda lyfte kärleksfullt fram paketinslagning till konstens och finkulturens högplatå.

Världen fick upp ögonen för deras spektakulära projekt vid inslagningen av bron Pont-Neuf i Paris 1985. Fransmännen var mäkta stolta och imponerade "Magnifique!!", medan vi svenskar skakade lätt på våra huvuden och undrade hur mycket spektaklet kostade.

Amerikanerna lät som vanligt som ihåliga ekon av Tony Tiger när de uttalade sig, "Great!" De var riktigt avundsjuka på att de i deras ögon stroppiga fransmännen skulle bli först med ett sånt paket.

10 år senare slogs riksdagshuset i Berlin in, tjusigt värre!

Paret Christo skapade till och med korallrev av textil runt några öar!

Nu är det dags för oss vanliga dödliga att med våra egna presenningar hylla dessa draperingsgudar!

Jag gick ut och kollade in grannens egna ödmjuka hyllning. Se nedan;

Grannen kallar sitt konstverk: "7 år kvar till taklagsfest"

Ut och drapera gott folk!

SVD , Sydsvenskan , GP

Grannlänets mjölk är godare

Läser i Aftonbladet om den 81-årige australienske mannen som fick i uppdrag av sin fru att åka och köpa hem lite mjölk.

Nära 60 mil senare, när bensinen höll på att ta slut, gick det upp för honom att han kanske kört fel...
Han berättade efteråt att han hoppades få se sin hustru igen, och att han verkligen gillar att köra bil.

Skön gubbe. Lätt förvirring är en parameter som kan ta med dig på ditt livs resa. Jag säger ofta till Monique att inte skicka mig för att handla. Skulle hon be mig åka och köpa några liter mjölk så kommer jag i bästa fall hem med kakor och korsordstidning.

I värsta fall gör jag som gubben och kommer tillbaka 6 månader senare med en jak:)

Jag är definitivt i riskzonen för att virra bort mig, men det gäller att omfamna de nya situationer man kan hamna i. Inte bara gilla läget, utan älska läget!

"Hur jag hamnade i Anderna? Det vet väl för fan inte jag, jag är från Kreta, och allt jag minns är att jag tog mopeden för att åka och köpa lite blomjord!"