Medan vi vandrar vidare så säger Yrvädret:
-Jag känner igen henne.
-Jaså, svarar jag.
-Ja, hon har haft en affär.
Jag gräver i minnet en stund. Min inre spade får dock bara upp visioner av lapskojs, vilket i och för sig är trevligt men inte särskilt relevant. Jag rycker på axlarna och satsar istället på att hålla konversationen igång.
-Är det hon som haft sybehörsaffären vid torget?
Yrvädret ser på mig. Ögonen ler.
-Nej, hon har haft en affär med en granne.
-Åh, svarar jag medan ämnet vänts upp och ner, -en sån affär...
Vi vandrar vidare under tystnad. Jag ser på änderna vid dammen och tycker de ger ett välkommet och okomplicerat intryck som motvikt till människans affärsintensiva tillvaro.
Jag bestämmer mig för att laga lapskojs när vi kommer hem.
Jag vill gärna vara okomplicerad, jag också.
-Så du har alltså en affär?
-Jajamensan!
-Skäms på dig!
Svenska är svårt, det räcker inte med att man förstår orden, man måste kolla så det inte finns en alternativ betydelse.
SvaraRaderaJag förstår inte hur folk kan lära sig Svenska, hur ska man fatta att det t ex heter "en kopp" men "ett fat"? Om man inte är inföding förstås.
Jag blir inte klok på det så jag häller upp ett kopp kaffe, ställer koppen på en fat, tar fram ett sked och rör om.
På tal om affärer så ska jag till en affär i dag, men jag har inte ett affärsliv, eller var det tvärtom? Ett affär och en affärsliv. Hm...Enda chansen att inte bli missförstådd är att hålla käften.
Förresten skulle man inte kunna hälla kaffet i en glas, eller i ett tallrik och äta med ett sked? Får det lov att vara ett bulle till? Eller en vienerbröd kanske?