Mitt frisiska Yrväder till kvinna kom hem igår med ett nytt par skor i en påse. Kvittrande förevisade hon dem för mig.
Jag suckade åt henne;
-Vilken tur att du äntligen hittat ett par skor, du har ju bara 133 par till!
Hon log, gick fram till mig och rufsade om den kalufs jag inte har (effekten blev snarare som att rufsa om ett sandpapper, hur sensuellt är det?)
-Men älskling, du säger ju alltid att du vill jag ska vara slösaktig!
För andra gången på kort tid undlät jag mig en suck.
-Nej. Lösaktig, älskling, lösaktig.
Jag anar att hon misstolkar mig med flit.
He he...Ja det är ju en viss skillnad. Du får väl vara tydligare med dina önskemål. Tänk vad en enda liten konsonant kan göra med ett förhållande! :D
SvaraRaderaSäger bara äntligen, äntligen är du tillbaka med dina underbara språkförvecklingar!
SvaraRaderaStor djäkla bloggkram ifrån Oumberlige Peter!
PS: Jobbar nu annars hade det blivit en lång kommentar som vanligt!
Ha det bara Bäst! Hälsa ditt Frisiska Yrväder eller var det oväder?
Conny: Sån är hon. Hon struntar i mina konsonanter och blandar sina egna vokaler. Hur ska man förhålla sig till sådant?
SvaraRaderaPeter: Jag har saknat dig också, min okuvlige vän. De gånger hon blir det Frisiska Ovädret är det bara att ta en stärkande långpromenad på ett dygn eller två:) Kram tillbaka!