Groetjes, lieve lezers!
Ja, jag börjar nu bli så holländsk att min mor snart inte känner igen mig längre.
Först idag har det slutat ringa i öronen efter nyårsraketerna. Det var det grövsta bombardemang jag någonsin upplevt! Alla, och jag menar alla, hade skaffat sig fyrverkerier i alla möjliga och omöjliga variationer och storlekar. Där sprang 7-åringar och släppte iväg visselbanger med bara händerna! Jag förväntade mig nästan att se bäbisar liggandes i sina vagnar och jollra med kinapuffar.
Svågern Ivo och dennes gode vän Hans hade kvällen till ära införskaffat en duktig mängd pyrotekniska vidunder (varav några såg suspekt olagliga ut. Det stod inte ”Made in China” på dem utan mer i stil med ”Made in my garage and I still have all my fingers intact, yaaay!” och dylikt).
Tante Dineke och hennes sprillans nya konfettikastare av modell C1941 - Hellraiser.
Efter tolvslaget satte då det bisarra skådespelet igång och hade jag gått omkring i grannskapet med en mikrofon och bandspelare, så kan jag ge mig tusan på att vid uppspelning så hade antagligen en samlad expertis varit övertygad om att det som hördes på bandet inte kunde härstamma från något annat än invasionen av Irak.
Denna nyårsnatt var man inte bara garanterad att bli kvitt öronvaxet, det förelåg också stor risk att få sina tarmar tömda om man stod för nära då det small.
Hans rullade som final ut en av de (antar jag) hemmasnickrade fanstygen, ca 300 sammantvinnade smällare i kinapuff-storlek, på gatan utanför Ivo's hus. Han tände på och så sprang han skrikande därifrån likt en ko med Creutzfeld - Jakobs syndrom och tog skydd bakom en hortensia. Efter några sekunder brakade helvetet lös och jag blev skjuten 2 gånger i arslet innan jag lyckades kasta mig bakom häcken. Ivo's häck var kall, men min var brännhet.
Jaja, jag lär ju inte glömma det i första taget i alla fall.
Holländarna är tokiga i topplistor, och mot slutet av året presenteras sådana listor i de mest skiftande genrer, alltifrån årtiondets fulaste hundraser till årets 10 bästa handdiskmedel för turkiska singelmän. Men den största och viktigaste listan gäller den årliga sammanställningen av topp 2000 av världens bästa låtar. Varje kväll i veckor innan nyårsafton avhandlas nedräkningen på tv, för att slutligen landa på nummer 1 ca 10 minuter innan tolvslaget.
Jag har fått förklarat för mig att det alltid är samma låt som återfinns på förstaplatsen, år efter år.
Bohemian Rhapsody med Queen.
Det visade sig inte innebära något undantag detta år heller. Som sista inslag innan klocknedräkningen visades då nämnda låt. Vi var ca 10 personer som tittade på, och själva TV-programmet utspelade sig aftonen i ära på ett enormt danspalats, med 1000-tals påstrukna och firande holländare på plats.
Det blev en allsång av alltihop. Mycket märkligt.
Ni kan ju själva tänka er hur gemytligt ”allsångigt” det blir med t.ex ”Öppna Landskap” eller ”Ta Mig Till Havet”. Man kan stå arm i arm och gunga hur länge som helst till dessa.
Försök göra det med det mycket säregna och operettinspirerade mittpartiet i ”Bohemian Rhapsody”...ni kommer slita armarna av varandra!
”I see a little silhuetto of a man, SCARAMOUCHE, SCARAMOUCHE WILL YOU DO THE FANDANGO! THUNDERBOLTS OF LIGHTNING, VERY VERY FRIGHTENING ME!!”
Kan ni se det gemytliga och harmoniska gunget framför er? Trodde väl inte det....
”I'm just a poor boy, nobody loves me. HE'S JUST A POOR BOY FROM A POOR FAMILY, SPARE HIM HIS LIFE FROM THIS MONSTROSITY!!”
Missförstå mig rätt, jag älskar låten, men jag har lite svårt att se den i Allsång på skansen. Skulle herr Lundin försöka sig på den skulle ett okänt antal pensionärer stryka med på kuppen.
”O MAMMA MIA, MAMMA MIA, MAMMA MIA LET ME GO, BE-EEEELSEBUB HAS A DEVIL PUT ASIDE FOR MEEEE, FOR MEEEE, FOR MEEEEEEEEEEEEEEE!!!”
Och lik förbaskat stod vi där, vi 10 i hemmet (inklusive 84-årige ”Opa” Henk) och alla dessa åskådare på plats och sjöng denna kvistiga passage som det mest naturliga i världen, en mycket häftig upplevelse kan jag lova:)
Hmmm, kanske vore något för Skansen trots allt, Opa överlevde ju! Fast det är klart, han är ju gammal krigsveteran, lite Freddie Mercury ska han väl tåla.
Slutligen vill jag bara säga att era kommentarer gör mig så glad, och ni ska veta att jag inte blivit så nonchalant att jag struntar i att svara på det ni skriver, det är helt enkelt så att min uppkopplade tid här är starkt begränsad, och jag kan för tillfället inte göra mycket annat än skriva själva bloggen. Ha överseende med mig för detta, snart är jag tillbaka och snokar i era bloggar ånyo:)
"
