Ziinga

tisdag 23 mars 2010

Klimt i Ålem?

Idag då jag besökte den ständiga fyndkällan Miljöhuset Återbruk snubblade jag över en inramad konstplansch med motiv av Gustav Klimt. Då nämnde konstnär råkar vara en av Moniques favoriter tog jag den med mig (hon gnisslar dock tänder över att Ikea gett sig på honom, eftersom det automatiskt för med sig överexploatering i de svenska hemmen...om 2 år spyr alla åt Klimt, tack för det, Ingvar).

Nåja, när jag ställde mig i kön i väntan på att få betala (den kostade astronomiska 10 kronor), kom det fram en äldre farbror som ställde sig bakom mig. Det tog en bra stund att komma framåt, eftersom någon tok i vilt skägg och lila smurfmössa (själv har jag halvvilt skägg och hatt, gör detta att jag tillhör ett skumt loppisklientel?) längst framme ville köpa en väggstereo men vägrade genomföra köpet innan han prövat om det gick att ratta in Mix Megapol.

Efter en stund sprakade det till och så hördes Adam Alsings stämma ljuda ut i lokalen. Jag trodde aldrig jag skulle bli så glad av att höra honom, men det innebar ju faktiskt att kön kunde röra sig framåt igen.

Plötsligt knackade farbrorn bakom mig på axeln. Jag vände mig om och han tog till orda;
-Vad är det för en tavla du har där? (han hade en helt underbar röst, han lät som Robert Gustavssons sketchfigur, slottsguiden Axel Båth)
-Det är en Gustav Klimt, svarade jag sanningsenligt.
-Gustav Kling? Är det han som var från Ålem?
-Ålem? (eller River Dick som vi Alfahannar säger) Jag förstod ingenting.
-Ja, Gustav Kling ifrån Ålem. En rackare på att måla och fiska kräftor!
Under en mikrosekund funderade jag på vilka färger han målade dem i, men sedan kände jag att jag måste ställa det hela till rätta innan jag blev yr i huvudet.
-Nej, detta är Gustav KLIMT, en österrikisk konstnär.
-Jaha, svarade han oberört, den ser ju fin ut...den kanske är värd några hundralappar.
-Ja, några miljoner kunde jag nog fått....om det inte varit en plansch.
-Jaha...synd.

Gustav Kling - The pride of River Dick.


Jag kände att det var dags att byta ämne.
-Har du gjort några fynd själv då?
-Japp, jag har hittat en fin blomkruka!
Han höll upp en askkopp i glas.
-Öhhh, det är ju en askkopp. sade jag försiktigt.
-Askkopp? Det ser du väl att det är en blomkruka!
Jag såg för min inre syn hur den gamle mannen försökte plantera en benjaminfikus i den flata askkoppen, sen gav jag upp och vände mig framåt igen.

Vilka sköna människor det finns, eller hur?

För att ni ska få en skaplig uppfattning om den gamle mannen i kön, ger jag er här Robert Gustavsson som Axel Båth i en av hans (i mitt tycke) allra roligaste sketcher.


8 kommentarer:

  1. Tack min älskling för kyssen! (Der Kuss ;))

    SvaraRadera
  2. Jag var faktiskt redan på gott humör när jag "tittade in" på din alltid läsvärda blogg!
    nu blev jag på rikitg glatt humör och om jag lyssnade på mig själv så hördes det säkert någon form av mindra "glädjeljud"..som hahahmmfrr...ungefär åt det hållet, sådana möten är underbara och man måste bära med sig dem...fast ibland när jag haft för många liknande sådana möten som du beskriver på en vecka, kan jag bli lite orolig, jag faktiskt, fundera i starkt filosofiska banor....hur i helvete kan samhället fungera med allla knaskurtar som det går 20 på dussinet av! Batrica Ask bl a, fast nu Käre Vän ska jag inte förvandla ditt fina och livsbejakande inlägg till politik!
    "Jugend Klimten" blir jag glad över, då jag i min fantasi inbillar mig att jag någongång ska på "inköpsresa" i Tyskland/Österrike för att köpa hem lite fina jugendföremål, en del vill jag behålla såklart men andra ska jag kränga dyrt! (ler)
    Passande tavla för mig idag då jag beskriver en slags form av kyss....närmare bestämt den underskattade "slicken"!
    Ha en fin dag alla kategorier, hälsa Kvinnan i ditt liv så ska jag ännu en gång se på Robert Gutsavsson och skratta gott!
    Kram ifrån Peter!

    SvaraRadera
  3. Ja herre guuu...mycket roligt på min ära!
    Att gå på loppis betyder lika mycket att möta personligheter som att göra fynd. Mycket givande.

    SvaraRadera
  4. Monique har bra smak. Jag älskar också Klimt! Men det är sant som hon säger, det är verkligen bedrövligt att man gör masstryck på klimt. Hela tjusningen försvinner. Så jag har kommit på värsta gejjen...

    Jag kan ju Photoshop så jag tar bilder på mig och barnen och gubben, sedan infogar jag klimt-aktiga mönster, färger och former och sedan skickar jag iväg bilden till exempelvis extrafilm.se för att få det tryckt på canvas. Då får man en personlig klimtish-tavla.

    SvaraRadera
  5. Ha ha! Det värsta av allt är att jag, som fullständigt ovetande inom konstvärlden, hade kunnat vara ett av dessa puckon du möter på loppisar och annat... ;-D

    SvaraRadera
  6. Anonym:
    Va, har jag delat ut kyssar till anonyma människor? Det var mer än jag visste, men jag är samtidigt inte förvånad eftersom jag utövar så svår dragningskraft på kvinnorna:)

    Oumberligating:
    Det är ju KnasKurtarna som skapar roliga minnen (kanske inte Beatrice Ask, dock).
    Jugend och art deco är bland det häftigaste vi vet, min kvinna och jag, och så fort vi stöter på det blir vi smått knäsvaga.

    Ska genast in och kolla vad det är du slickar på, min vän!

    Kram så länge!

    Ingersord:
    Välkommen till min enkla blogg, jag hoppas du ska trivas här! Du har så rätt, mötena på sådana ställen är minst lika givande som fynden:)

    Tänk det förvånar mig faktiskt inte, Sandra, du har stil:)

    Fantastisk idé, och vilket fint adjektiv du hittade på; Klimtish!
    Den behåller jag, tack för det:)

    Västgötskan:
    Du har ju hängt med länge och väl i mina fåniga skriverier. Dessa fantastiska människor (och inte puckon, även om man kan tro det....jo förresten, några riktiga praktpuckon har jag väl också stött på) är ju ett fantastiskt bloggbränsle, eller hur. Spännande möten i en laddad atmosfär (såsom på loppis!) bäddar för god underhållning:)

    SvaraRadera
  7. Hahaha ja snart är man väl där snabbare än vad man anar och allt blir mycket virrigare än vanligt! :)

    SvaraRadera
  8. Secret Garden:
    Haha så är det ju, men jag hoppas bli likadan som Axel Båth och jag tror mina chanser är goda:)

    Välkommen!

    SvaraRadera