Ziinga

torsdag 19 mars 2009

Dragningskraft och vaken-chock

Jaha, första dagen på jobbet för denna vecka. Det här jag skrev igår om att min maillåda skulle vara så fylld att om ett mail = 1 krona så skulle jag få ihop till en flygbiljett till Thailand, visade sig något överdrivet. Jag konstaterade torrt att i själva verket hade det räckt till 1 grillad korv med räksallad (utan bröd).

Så saknad var jag....;)

Jag hade dagen innan i Kalmar införskaffat mig ett armband i läder med magnetknäppe. Detta uppenbarade sig inte vara så praktiskt som accessoar på jobbet (eller någon annanstans heller för den delen). Jag satt hos en kollega och diskuterade viktiga saker (hockey och grävlingar) över en kopp kaffe. Han hade allehanda pryttlar spridda över det bord där jag lät armen vila.

Efter att ha druckit upp kaffet reste jag mig för att gå tillbaka till mitt kontor. Till min förvåning rasslade det till i armen på mig och jag tittade ner. Där satt 3 häftstift (med spetsarna utåt) och 1 gem fast i spännet. Smycket hade med hjälp av häftstiften och gemet fått en lätt gotisk anstrykning, men jag hade svårt att uppskatta det estetiska i detta.

Begreppet "slå sig för pannan", fick en ny hemsk innebörd (det är något jag gör ibland, särskilt när det är något jag glömt). Jag kunde se mig själv med ett rosa häftstift mellan ögonen som likt en markör på Eniros kartor visar var en finne bor.

Senare på eftermiddagen drog jag i en öm gest handen genom håret på Monique, varvid hennes örhänge fastnade i magneten. Hon skrek.

Ska jag slänga armbandet eller ska jag använda det som dekorativ kylskåpsmagnet? Jag vet inte..

Idag har jag knappt gjort annat än gäspa.

Både Monique och jag är bedrövligt morgontrötta personer, och till hennes födelsedag för ca 2 månader sedan köpte jag henne en s.k Wake-Up Light. En väckarklocka med en stark lampa som tänds med väldigt svagt ljus 30 minuter innan den tänkta väckningstiden. Under den följande halvtimmen ökar så sakteliga ljusstyrkan, för att slutligen uppnå full ljusstyrka samtidigt som larmet startar. Tanken är att apparaten skall simulera morgonljus och därmed frigöra....vad fan heter det nu....feromoner?.... freoner?....östrogener?...ja, nåt ämne i kroppen som gör dig piggare och mer benägen att vakna. Detta i kombination med ett antal stillsamma signaler, där vi fastnade för ett trevligt djungel-ljud.

Måste säga att denna har fungerat klockrent (haha, det var ju roligt!). Vi har verkligen vaknat varje morgon utan att stöna och förbanna livet som vi brukade göra. Fullständig succé.

Fram till nu...

Nu har årstiden kommit så långt att morgonljuset lyser in ännu starkare än lampan, men av någon anledning frigörs inte de där ämnena i kroppen av det. Så istället för att harmoniskt och stillsamt komma till medvetande vaknar vi i chock av brölande elefanter och skrikande chimpanser , fullkomligt omslutna av ett starkt ljus (min första förvirrade tanke i morse var att jag skulle förhöras av KGB, men jag tänkte inte erkänna någonting).




Så här ska det fungera.........




....och så här kändes det i morse.


Jag ger den några nätter till, fungerar det inte stuvar jag undan den till nästa vinterhalvår. Om jag kommer ihåg det;)

Monique har en hårinpackning och struttar omkring i lägenheten med hela huvudet insnurrat i gladpack. Hon liknar en påtänd konstsimmerska. Det kanske livar upp hennes lockar, men det tar död på erotiken....


Dagens limerick:

En närsynt sopran ifrån Jena,
fick noter som ej skrivits rena.
Hon sa: -Förlåt, jag får be,
men jag kan inte se.
Vad är det som står mellan "B":na?


För övrigt anser jag att ha ett enda barn inte nödvändigtvis är detsamma som att ha ett ensamt barn.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar