Personligen är jag inte alls förtjust i denna ”handlarhögtid”, men det beror antagligen på att jag åldersmässigt snart kan facka in mig i gammal-stofilkategorin. Barnen tycker dock det är mycket spännande och roligt med detta firande, vem är då jag att neka dem att fröjdas åt det?
Förresten kom barnen igår, och jag har längtat halvt ihjäl mig efter dem sista veckan. Det räckte med fem minuter efter flickinvasionen i mitt hem, så kom även min tinnitus tillbaka (den längtade jag inte lika mycket efter, haha). Vilken ljudmatta de har med sig, herreminje! :)
Så tidigare i afton for 3 av döttrarna och jag iväg för att besöka 3 kyrkogårdar och tända ljus. Ella satt bakom mig i bilen då vi for iväg och frågade (med sedvanlig volym);
-JAHA, PAPPSEN, VART SKA VI NU?
-Först ska vi till kyrkan i Döderhult.
-SKA VI TILL KYRKAN OCH DÖDA HULK??
Jag tittade i backspegeln och såg in i ett par förskräckta ögon. Vi skrattade och lugnade henne, ingen skulle dödas där. Det räcker med de som redan är döda, tänkte jag för mig själv.
Datoranimerad Hulk? Tacka vet jag gamle Lou Ferrigno's gestaltning, det var Oscars-klass rakt igenom ;)
Först besökte vi min mormor och min bror.
Min äldste bror Peter rycktes bort ifrån oss för ett och ett halvt år sedan, i sviterna efter en hjärnblödning. Han blev 51 år.
Det har gått en tid, men fortfarande har jag svårt att helt ta in att han inte kommer tillbaka.
Ella fick tända ljuset på hans grav. Vi stod tysta och var uppfyllda av våra tankar.
Då började Ella vissla på ”Sjörövar-Fabbe”. Kan ju inte påstå att det fångade stämningen, men det ändrade stämningen definitivt.
Mycket effektfullt ;)
På vägen därifrån ville Matilda se det lilla minneskapellet där man tänder ljus för dem som inte har någon gravsten. Ella sprang i förväg och slet upp dörren;
-HALLÅ I STUGAN! URSÄKTA MIN DÅLIGA FRANSKA, MEN ÄR DET HÄR MAN TÄNDER LJUS?
Därmed lyckades hon med bedriften att även skifta stämningen bland de 20-tal människor som befann sig därinne.
Den ungen...jag lyfte upp och kramade henne.
Vidare till stadskyrkogården, där min far, farfar, farmor och farbror ligger. Under det besöket hade Sara fullt upp med att förklara för Ella vad kremering är för något, och Ella blev bara mer och mer upprörd för varje svar hon fick. Klok som jag är, lade jag mig inte i den debatten.
Slutligen stannade vi vid Skogskapellets enorma och vackra kyrkogård, och där besökte vi barnens mormor, morfar och morbror. Morbrodern, en mycket god vän till mig, gick bort vid 32 års ålder på grund av en hjärntumör. Hans aska spreds i havet utanför Ottenby vid Ölands södra udde, och därför tände vi ett ljus vid den vackra minneslunden.
Medan vi stod där och tittade på den oerhört stämningsfulla ljusprakten kom en liten pojke springande framför oss. Han stannade vid en kamrat och väste;
-Fort, kom! Jag har upptäckt 18 begravningar där uppe på kullen!
Min inre bild såg framför sig 18 simultana jordfästningsceremonier i mörkret, där 18 präster med synkade röster (som hade gjort körledarna i Körslaget dallriga av avund); AV JORD ÄR DU KOMMEN.....
Innan tankarna for iväg alldeles för långt på den morbida väg de slagit in på (tänk massbegravningar då den nya influensan muterar och blir en vildsvininfluensa), ryckte matilda mig i armen och sa;
-Pappa, han menade gravar, va?
-Jo, så var det nog.
Slutligen åkte vi hem, och istället skulle det nu kläs om för Bus eller Godis-rutinen. Den ivrige grannpojken, som också skulle följa med, kom inspringande och ville diskutera viktiga monsterfrågor med mig.
-Joo, sa han, jag vet inte om jag ska va Djävulen eller Liemannen. Vad tycker du?
Innan jag hann svara, andades han in och fortsatte;
-Djävulen är ju ganska tuff, sådär, men Liemannen är ju hans chef!
-Tomten då? frågade jag.
-Tomten? Pojken stod som ett frågetecken.
-Jo, tomten är livsfarlig, vet du. Alla som är dumma trasslar han in i sitt skägg, och så får de inte komma loss förrän nästa sommarlov är slut.
Grannpojken stirrade på mig.
-Bra tips! skrek han. Men jag har inget tomteskägg, så lyssna nu, okej? Om man säger till Djävulen att han är snäll och söt, då blir han förbannad. Men om man säger till honom att han är ful och dum, då...då..eeh...blir han också förbannad och slår ihjäl dig, men han kanske blir lite glad efteråt!
-Öhhh, svarade jag. Det lilla grepp jag haft om diskussionen var nu helt borta.
-Därför ska jag vara Liemannen! Han är bara cool! Yiiihaaa!
Min tinnitus tilltog;)
Nu har de kommit tillbaka med ca 2 ton godis var.
Tror jag det.
Vem nekar Liemannen godis?
"Jaså, du har inget godis, säger du?? Du, jag går iväg en stund. När jag kommer tillbaka har jag Tomten med mig. Se till att ha godis då, för din egen skull...."