Ziinga

söndag 8 mars 2009

Loppis-galopp del 1

Vilken grå och trist dag det är! Tur att jag är en sån solstråle själv;)

Igår var det så dags för mig, Monique och Matilda att sälja brallorna av oss (nästan bokstavligen, byxor ingick i säljarsenalen) i Folkets park på lördagsloppisen.

Tanken var att lasta bilen redan under fredagskvällen, men de planerna gick om intet när en av grannarna hälsade på med ett glas vin i högsta hugg. Han spontanvåldgästade oss i ca 2,5 timme, med alkoholkonsumtion som följd. Vi hann avhandla finanskris, knattefotboll och katter med tvivelaktiga tarmfunktioner m.m innan han tackade för sig och raglade hem. Dock hann vi inte packa bilen som planerat var.

Istället satte vi väckarklockan på "Bedrövligt tidigt". När den ringde och vi satte oss upp i sängen såg vi precis ut så som morgonpigga människor inte gör...

Operation Panikpackning inleddes och jag utsågs till packåsna, Monique till frukostmakerska och Matilda till söt-men-i-vägen-åskådare.

En halvtimme senare styrde vi slutligen kosan till finanskrisens svåraste motståndare; Loppisen!

Efter att ha packat upp alla kartonger som jag i mitt anletes svett burit från vindsförråd till bil, lade Monique huvudet på sned och konstaterade älskvärt; - Du har ju bara tagit med en massa skit! Matilda skakade på huvudet och himlade med ögonen åt mig. Jag kände mig svårt indignerad, men när jag själv såg vad som låg på borden insåg jag att de kanske hade rätt. Kanske!! Det var bara att sätta sig i bilen och åka tillbaka hem medan jag upprepade som ett mantra Moniques anvisningar vilka kartonger som skulle hämtas.

Jag hann inte mer än sätta foten innanför dörren innan Ella ropade -Oj, jag släppte visst in en katt! Det var givetvis den mest våldsbenägna strykarkatten i hela området som "slunkit" in, och efter ca 10 minuters jakt fick jag in en trippel halvnelson på kräket och skickade ut den fortare än kvickt.

Jag sneglade på klockan, den var 5 i 10, loppisen skulle börja om 5 minuter!

Jag tog trapporna upp till vinden i 4 språng (en prestation som skulle fått Kristian Olsson att bryta ihop och förtidspensionera sig), skyfflade fram de aktuella kartongerna och flög ner till bilen i ett huj.

10 över 10 var jag åter på plats vid Folkets park. Hur det gick under resten av spektaklet återkommer jag till ikväll......(här använder jag mig klurigt nog av den behändiga cliffhanger-metoden, tjusigt va?)

För övrigt anser jag att silver är vackrare än guld.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar