Ziinga

torsdag 31 december 2009

Svänska Båkstäver igän!!

Hej och hallå, gott folk!

Jag har smugit iväg med min laptop till en intet ont anande svåger, som nu får ställa upp med internetanslutning i bloggandets heliga namn, amen.

Därav dessa underbara lokala vokaler återigen:)

Det är nyårsafton, och jag lovar att grannskapets snorungar redan under en vecka smällt upp ca 3 miljoner i smällare i diverse kalibrar.
Euro alltså.
Makalöst.

Men så är detta med fyrverkerier i praktiken en helig sak i detta platta land. Moniques bror Ivo (han med internetanslutningen) frågade mig om vi brukar köpa mycket fyrverkerier inför nyårsafton. Jag svarade honom ärligt att det aldrig skulle falla mig in att göra, snål smålänning som jag är.

I samma ögonblick jag sade det upphörde all annan aktivitet bland nederländarna i rummet. Alla tittade på mig med glasartade ögon och med stor misstro i anletsdragen.

Att inte köpa fyrverkerier är tydligen likställt med högförräderi, och jag fick lova att köpa åtminstone 1 raket till nästa år...



Min hatt väcker uppståndelse och kalabalik var jag än drar fram. Häromdagen blev jag uppmärksammad av 3 alkoholister som stod och frös utanför en butik. De fick syn på mig och började simultant att sjunga någon perverterad vilda västernsång. Jag log mot dem och låtsades dra mina 2 puffror och skjuta. Då log de allihop, och det visade sig att de faktiskt kunde ståta med ca 5 tänder....tillsammans!


"Jag brukar extraknäcka som biljettklippare på Flentåget."





Ha nu en härlig afton allihop, och GOTT NYTT ÅR!

Jag skriver så snart jag kan igen.


P.s
Lilla Blå:
Jag följde ditt råd och införskaffade ett gäng poffertjes. Fantastiska!

lördag 26 december 2009

Friesland!!

Ja gott folk, jag befinner mig alltsa just nu i Leeuwarden, huvudstad i den Nederlandska provinsen Friesland.

Leeuwarden. Guds gava till manskligheten (enligt Friserna).


Som ni marker fungerar inte bokstaverna A, A och O (redan har skrattar jag nastan ihjal mig).
Jag maste givetvis passa pa att onska alla mina lasare och vanner en harlig fortsattning och ett fantastiskt nytt ar (se, hahahahaaaa!!!).
Idag tog jag och Monique en promenad i det vackra vintervadret vi drabbats av. Vi kom knappt 100 meter innan en frenetisk man med vagigt har och ilsken hund borjade tala till oss. Han berattade att han var alkoholist, precis som sin doktor (!), och att det inte var nagot att skammas for. Vidare fick vi (utan att be om det) veta att han ville kopa en klocka som later. Den skulle inte lata; Bim Bam Bom. Den skulle istallet lata; Bim Bam Kling! Medan han pratade sa avsondrade han mer saliv an en spottsugen lama. Nar vi slutligen lyckades slita oss fran hans hemska familjehistoria var jag alldeles fuktig i ansiktet.
Hur nice var det??
Vi vandrade vidare till det stora kopcentret. Till Nederlandarnas fordel kan namnas den goda smaken att halla stangt i affarerna under helger.
Dar borde vi folja efter.
Hur som helst sa kom vi fram till ett stand som salde Oliebollen (oljebollar), ett slags nederlandsk variant av donuts. Vi kopte varsin, och min sjal var sald for evigt (later roligt, va?). Hur javla gott som helst!

Hur nagot sa intetsagande kan vara sa javla gott ar en gata for de flesta.....dock inte for hollandarna...


De pudrade pa florsocker at oss, och Monique lyckades sprida sa mycket florsocker over sina klader att hon sag ut som en kokain-snortare som plotsligt drabbats av Parkinsons da hon skulle dra in godiset i nasan.
Hon ar elandig, det vet ni ju redan;)
Nasta rapport fran detta sallsamma land kommer snart, hall ut!
Puss pa er, och knuffels van Nederland!

söndag 20 december 2009

UFO'n och dragspelande poliser

En härlig och snörik helg med flickorna närmar sig sitt slut. Pulkorna har använts så flitigt att det nästan sprutat eld efter dem i rena friktionsfrenesin.

Ella har börjat visa nya sidor, jag tror hon håller på att lockas över till The Dark Side. Det är främst närmaste systern Matilda som drabbas av hennes skakande och outgrundliga vrede. Själv har jag svårt att hålla mig för skratt, men jag återkommer om min lilla argbigga i ett inlägg längre fram.

Idag sålde jag en mystisk väggplatta (som jag inte blir klok på) i mässing till en dragspelsfantast.
Så här ser den ut:




"I come in peace! Take me to your leader!"

Vad ska man säga om den? Ovärdelig kulturskatt eller 2 kilo dynga? Monique tycker den förevisar ett ryskt UFO (med tanke på den stilistiska hammaren och skäran)

Dragspelsfantasten dök upp i eftermiddags för att betala den udda tingesten. I dörren mötte mig en äldre herre, utrustad med tjusigt skägg och bullrigt skratt.

-Haha!, skrek han när jag öppnade dörren. -Dig känner jag igen! Jag glömmer aldrig ett ansikte, har du stulit en cykel nån gång kanske, hahahaha!

Jag kände igen honom också. En numera pensionerad polis som brukade besöka skolklasser med syfte att berätta om polisarbetet och kanske stävja de ungas spirande kriminalitetsvisioner. Han besökte min klass säkert 3 gånger.

Och nu kände han igen mig...

Ska jag bli smickrad eller orolig? Lade han mitt stiliga anlete på minnet eftersom han redan då under skolbesöken fackat in mig under skurk-kategorin? Jag vågade inte fråga...

Vi samtalade om plattan en stund och jag frågade om han visste var den kom ifrån.

-Inte en jävla aning hahahaha, men jag kunde inte låta bli att köpa den, den ser ju helt sjuk ut! vrålade han. Sedan lutade han sig närmare mot mig och tillade med lägre röst; -Men jag tycker att filuren på den påminner om min svåger, HAHAHAHAHAHA!

Det sista skrattet blåste ur vaxet jag hade i öronen.

Han berättade vidare att han stora intresse i livet var dragspel, och att han både köper och säljer dylika. Jag mindes att jag sålt ett Hagströms dragspel för en tid sedan och nämnde detta för honom.

-Hagströms! Ha! Tacka vet jag Bugari, tonerna från en sådan hade till och med fått Sten Broman att sucka av vällust!

Skön kille!

"Fula fruntimmer är det djävligaste jag vet. Fula fruntimmer som spelar dragspel och tillika joddlar är en treenighet i djävlighet!" Sten Broman


För övrigt anser jag att en del trädgårdsbelysningar borde ha varningsskyltar för epileptiker.

fredag 18 december 2009

Möten i snö...

Med en skock skollediga och vinterglada barn i huset, och med snön skimrande på utsidan lär det bli omöjligt att undvika en tur till Hjortberget imorgon. Hjortberget är upplysningsvis Oskarshamns fashionablaste skidbacke. Med sin svindlande höjd på 20 meter måste man ha syrgas vid toppen (eller en kopp choklad, det går också bra).

Höjden avskräcker nog ingen, det som istället gör en nedfärd så rasande spännande är att nedersta delen korsas av en pulkabacke. Det vill säga, det kommer folk farande från 2 håll, och detta ger ibland upphov till spännande möten i livet.

Vad jag kan minnas av mina undomsdagars krockar i denna djävulska backe är följande:

Jag fick en tant på miniskidor att göra Tyska hoppet i pik då jag klippte hennes ben med min helvetesröda pulka. Tanten svor och pulkan gick sönder.

Vid ett annat tillfälle åkte jag själv på miniskidor och lyckades trassla in dem i en mötande snowracer. Snowracern framfördes av en mycket söt flicka, men jag hade svårt att få fram några uppskattande ord till henne eftersom sammanstötningen hade fyllt min mun, näsa och öron med prima kramsnö. Mina halvkvävda grymtningar imponerade inte alls på henne.

Och en gång körde jag på en bonde.

Så, till denna gudsförgätna plats styr vi kosan imorgon.
Det är ok.
För det ska jag tala om för er, gott folk:
Hur farlig denna backe än verkar så är den som en ljum sommarvind mot kinden jämfört med att beträda en skridskobana samtidigt som denne arme Alfahanne. Ingen vacker syn alls.

Eftersom jag inte kan styra skridskorna så får jag vråla istället. Funkar rätt bra, folk flyttar sig för det mesta. Min åkstil är ganska svår att beskriva, men Monique säger att jag svänger med armarna uppåt ungefär som en orangutang. Snyggt, va?

Ger mig attan på att när vi kommer till skridskons förlovade nederland så ska orangutangen få uppträda igen...

Jaja, en dag i taget.
Imorgon skall Hjortberget betvingas på nytt.
Nya spännande möten:)

"Så här då?"

"Nej Hjördis, nu får du skärpa dig! Så där utför man inte Heimlich-manövern!"

torsdag 17 december 2009

Förresten..

vilket jävvla väder!

Jo, jag har varit upptagen med både små och stora spörsmål den senaste tiden (och är väl så fortfarande, lite grann), men nu känner jag att det kliar i skribentpekfingrarna (jo, pekfingervalsen är min favoritlåt framför datorn).

Imorgon kommer alla brudarna igen, denna gång under en veckas tid. Härligt! De små babianerna stannar hos mig till julafton och dagen efter drar Monique och jag ner till Leeuwarden, Friesland, Nederländerna i två veckor för att hälsa på hennes släktingar. Datorn följer med och min känsliga synvinkel också. Det betyder alltså inget avbrott i bloggandet för min del, och eftersom vi skall till ett kul land med ett kul folk (för att inte tala om Moniques släktingar, hennes pappa är som en blandning mellan Bruce Willis och Lasse Kronér), så kommer det finnas mycket att berätta om:)

Så, nu är jag igång igen! Skönt. Fortsättning följer....

Jamen...

jag är ju här ju!

Jag håller på att sälja min själ till kommersen förstår ni, och ska bara traggla med att få till lite annonsering här....straxxx klar :)

lördag 12 december 2009

Återkommer strax...

Hej!

Tiden räcker inte riktigt till för bloggandet just nu, men jag är snart tillbaka igen.

Kram på er, och håll ut!


//AlfaTomten

söndag 6 december 2009

Nu kan hon inte bli Anna Änka i alla fall...

Expressen , AB , HD


Herreminje, vart är världen på väg?

Ankparet går skilda vägar! Efter ett antal magnifika bråk i Ankdammen (Parets hem) har nu gamle Paul surnat till rejält och lämnat in om skilsmässa ifrån sin snattrande fru.

I och med detta borde detta års största tidningsanka snart vara ett minne blott.

Nej förresten, den broskgnagande ankhonan vet nog vid det här laget hur man håller sig kvar i rampljuset.

Vi följer fortsättningen med trötta sinnen....


"Min man Paul skrev nästan musiken till Glada Ankan....öhh jag menar Änkan! I alla fall var han född på den tiden....tror jag...äh va fan, skit samma, huvudsaken är att jag har en perfekt kropp!"

lördag 5 december 2009

Lilla Mondegreen-prinsessan...

Hallå igen, gott folk!

Mina långa krönikor lyser med sin frånvaro för tillfället, men istället låter jag er njuta av min yngsta dotters framfart i våra hjärtan.

Nu har flickebarnet även skapat en helt egen Mondegreen också (feltolkad sångtext). Om ni råkar vara nya läsare till denna anspråkslösa ursäkt till blogg, kan jag med glädje dirigera er till ett synnerligen nöjsamt inlägg av undertecknad, "Ursäkta mig medan jag kysser den här killen". I detta inlägg förklarar jag fenomenet Mondegreen mer grundligt.

Med detta sagt (eller skrivet..), åter till Ella!

Tidigare ikväll hörde vi henne tralla på en sång i bakgrunden. Musikaliskt bevandrade som vi är, konstaterade Monique och jag att den aktuella trudelutten var "Sex Bomb" med Tom Jones. Däremot lät inte texten riktigt rätt.

Vi hyssjade på varann och smög närmare för att lyssna på tösabiten som bäddade ner ett gäng dockor medan hon trallade för dem.

När vi kommit tillräckligt nära kunde vi höra, och minsann, hade hon inte lyckats smyga in en smula diskbänksrealism i texten;

-6 BARN, 6 BARN, JAG HAR 6 BAAARN!! DOOBEDOOBEDOOBEDOOBEDOOBEDOOBEDOOO!!

Ska jag bli orolig?

Inte lätt att skriva ner dessa rader, de 2 äldsta döttrarna har drabbats av AC/DC-fnatt och spelar Highway to hell, medan de dansar polka.

Tinnitusen....ajajaj...


"6 barn, 6 barn, JAG har 6 barn!!"

fredag 4 december 2009

Vad hette tigerfan nu igen??

Tidigare denna kväll utspelade sig följande konversation vid matbordet.

Ella: -VAD HETER DEN DÄR DUMMA TIGERN I DJUNGELN NU IGEN??

Jag, Monique, Emelie, Matilda: -Va?

Ella: -JA, DEN DÄR DUMMA TIGERN, NI VET...I FILMEN!!

Jag, Monique, Emelie, Matilda: -Va?

Ella: -NU KOMMER JAG IHÅG!! SURIKAT!!

Monique: -Nej, det är ju Timon.

Ella: -TIMON ÄR VÄL INGEN TIGER?

Jag, Monique, Emelie, Matilda: -Nää.

Vid det här laget inträdde en viss förvirring runt bordet..

Ella: -NEJ, JAG MENAR SURIKAT!! HAN SOM ÄR DUM MOT MUGGLI!!

Jag, Monique, Emelie, Matilda: -Muggli?

Ella (märkbart irriterad på våra tröga sinnen): -JAAA, MUGGLI!! SURIKAAAAAT!!

Tystnad....

Ella: -VÄNTA LITE HÄR NU....HAN HETTE JU PELLE KHAN!!

Jag, Monique, Emelie, Matilda: -Pelikan?

Och så fortsatte det.

En kvart senare stod det klart att vi hela tiden talat om Shere Khan och Mowgli i Djungelboken.


Pelle Khan....:)


Pelle Khan. Djungelns tyrann.

onsdag 2 december 2009

Sängen - inte enbart för sömn och sex

Kreativitet är häftigt.

Hotellrum är tråkiga.

Tråkiga hotellrum är bra för kreativiteten, och för motionen (uppenbarligen).

På sidan bedjump.com kan man med ett leende bevittna dessa uttråkade människor som gör det bästa av situationen och fixar till några snygga moves i luftrummet över sänghalmen.

Japp, glöm snarkandet och sexet (nja, kanske inte förresten) och börja fota!


"Up, up and away!"



AB , Expressen

tisdag 1 december 2009

Fulsnyggt?

Betrakta ordet "fulsnygg"

Här följer fortsättningen på det andlöst spännande inlägget om senaste loppisen i folkets park.

Så kom ett parant fruntimmer med en kasse-bärande passgångare i släptåg (hennes man alltså). Hon gick med målmedvetna steg fram till vårt bord och pekade på det mest patetiska försök till hemmagjord bordsdekoration jag någonsin sett. Det skulle föreställa en gran, men det rörde sig om ett antal konstsnöbeströdda pinnar som tvinnats runt en stång på det mest obscena vis. Man kunde tro att konstnären bundit pinnar med ena handen och samtidigt slagits med ett vildsvin med den andra. Jag minns inte ens hur vi kommit över den, men antagligen var jag drogad eller sövd vid tillfället.

-Den här! skrek damen, Den vill jag ha! Den är så jävla ful så den är snygg! Precis som min man brukar säga om mig, HA HA HA HA HA HAAA!

Den hittills passive bäraren glodde indignerat på hennes nacke. Sedan himlade han med ögonen, lutade sig fram mot bordet och väste mellan sammanbitna tänder;
-Nu för tiden säger jag enbart första halvan av meningen!

Damen vände sig med smalnande ögon mot sin upproriske bärträl, och för ett ögonblick fruktade jag att hon skulle bita huvudet av honom....men istället kom ett rungande skratt;
-AHAAAHAAAHAAHAHAHA!
Om arsenik kunnat skratta, hade det antagligen låtit på samma sätt.

Hon betalade för det obscena gran-kadavret och placerade den (onödigt hårt, tyckte jag) i makens armhåla, och så stormade hon vidare.

Vem behöver gå på bio när man på en loppis kan bli åskådare till fullfjädrade Lars Norén-pjäser med inslag av buskis?

Norén......Kungen av buskis!





Fulsnygg, ja..
Om jag bild-googlar ordet får jag bl.a följande förslag;



Tja, jag vet inte....personligen är jag svag för teak och skinn, och dessutom tycker jag Caroline är busigt snygg (samtidigt som hon påminner om ett John Bauer-troll).
Vad tycker ni är fulsnyggt?