Vare
sig man sysslar med kåserande eller skönlitterärt
skrivande, är det ibland lätt att ge sig hän åt
diverse målande beskrivningar och tjusiga metaforer i syfte att
skänka läsaren sinnesbilder, bilder som skall locka till
eftertanke eller väcka munterhet.
Åtminstone
är så fallet för undertecknad, jag får ofta ta
mig själv i örat då jag upptäckt att jag
återigen givit mig ut på skrivandets snipa bland
liknelsernas förrädiska grynnor (se, nu gjorde jag det
igen! nyp nyp!). Snipa förresten, mitt frisiska Yrväder
till kvinna envisas med att säga "snippa", och det ger
onekligen upphov till en del märkliga sinnesbilder.
"Sjöräddningen tvingades ut i hårt väder
för att undsätta en snippa i nöd", eller "Det
var en tjusig snippa, det där, vad vill du ha för den?".
Vad
får ni för bild av detta, månne? Hon påstår
att felsägningen beror på att hon är holländska,
men själv är jag övertygad om att hon bara jävlas.
Som vanligt :)
Nu
kom jag ur kurs igen (också som vanligt). Målande
bildspråk var det!
Nå,
ägnar man sig åt denna lockande skrivsyssla kan det vara
bra att veta hur förrädiskt det är och att fällor
väntar bakom varje stavelse.
Veckotidningsföljetongerna
hade sin storhetstid mellan 30- och 70-talet, men dessvärre
(eller lyckligtvis, välj själva) ägnade sig dess
mycket produktiva skribenter åt det målande bildspråket
på ett så fantasifullt och krystat sätt att det
gränsade till det absurda.
Minst
sagt.
Så,
kära läsare och medskribenter, i upplysningens tjänst;
Tag lärdom av dessa avskräckande exempel som hämtats
ur just dylika veckotidningsföljetonger. Det rör sig alltså
inte om refuserade verk, nej dessa praktexemplar har gått i
tryck och lästs av tusental!
Håll
till godo, och varen aktsamma:)
-Greven
bröt tystnaden med en stum nick.
-Ha!
utropade han på portugisiska.
-Hur
är det med dig? frågade Honoria. -Jag är alldeles
våt, svarade han torrt.
-Markisen
drog en djup suck på sitt modersmål.
-Vid
bäckens strand satt en piga och mjölkade en ko, men i
vattnet såg det omvänt ut.
-Pigan?
Ja, hon är mjölkad och klar, nu ska jag bara mocka också.
-Fadern
reste sig med glaset i sin hand, såg ut över den bidande
barnaskaran och sade med av rörelse darrande stämma: Forts.
följer nästa lördag.
-Hon
satt som en marmorstaty och smålog som endast marmor kan småle.