Ziinga

lördag 14 mars 2009

När en man blir förkyld...

Förkylningens grymma ok vilar tungt på mina axlar och eftersom jag är en riktig man genomlider jag följdaktligen en nära-döden-upplevelse denna afton. Tankar om testamente och efterlevnadsskydd och hur min begravning ska utformas upptar det mesta av min tid just nu.

Monique fnyser åt min svåra situation.....eländiga kvinna! Inte ett uns medkänsla att hämta där, är jag rädd. Till och med katten har tröttnat på mig. Efter min senaste nysattack som fick gardinerna att fladdra i sovrummet hoppade hon ner från sängen och lade sig i papperskorgen istället. Otacksamma kreatur!


Jag håller på att pimpa min blogg om ni undrar varför den ändrar skepnad. Jag är ny på detta så ni får ha överseende med att den kommer växla utseende fram och tillbaka under helgen. I den sinnesstämning jag är just nu vill jag göra hela sidan svart, med en bild på Döden (Ingmar Bergman style) som upplivande färgklick (eller varför inte Edward Munchs Skriet?)





"Tant Glahd's glasskafé ligger till höger"




"Precis så där såg jag ut då jag förstod att jag inte skulle hinna till Systembolaget innan stängningsdags idag"

Hmm, vi får se, arbetet går vidare.

Med tanke på att jag är fullt upptagen med min självömkan och bloggdesign (vass kombination, va), blir dagens inlägg inte så långt som brukligt är.

Men, kära läsare, hav förtröstan! Om jag överlever virusprövningen blir jag full av livsglädje och skaparkraft, och fingrarna kommer att fladdra snabbare än kolibrivingar över tangentbordet.

Evelien, Moniques flicka, sitter bredvid mig när jag skriver detta och för några sekunder sen ringde hennes mobil med en gräslig ringsignal som överrumplade mig å det grövsta och förkortade mitt liv med 15 minuter. Jag är en man i motvind.

Katten fräser åt mig ur papperskorgen.


För övrigt anser jag att även en utebliven bestraffning är en belöning

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar