Ziinga

tisdag 23 april 2013

Alfafjanterier


Krönika publicerad i Östran 2012-10-24


Mini-Marx tar över!


Jag är orolig för Dotter nr.4 (nio år). Hon börjar visa egenskaper jag trodde jag var ensam om i familjen.
För en tid sedan kom hon hem från skolan. – HEJ! JAG HAR SKAPAT! viskade hon inte. Rent fysiskt borde det vara omöjligt för något så litet att besitta en röstvolym som ger utslag på Richterskalan, men så är det i alla fall. Att ta med henne till exempelvis Kalifornien är helt uteslutet; hennes första fråga efter glass skulle få Los Angeles att försvinna ner i Stilla Havet.

– Vad har du skapat? frågade jag, redan med ett lätt tinnitus-tjut i öronen.

– TITTA HÄR! Hon halade fram något ur sin väska och ställde det på bordet.

– Vilken fin krokodil! berömde jag.

– KROKODIL? ÄR DU INTE KLOK? Hon inväntade inte mitt försvarstal angående min mentala status, utan placerade med eftertryck en liten plakett framför konstverket. ”Skrämd häst”, stod det.

Denna dag hade skolfröken berättat om en förening vid namn Rädda Djuren. Detta måste gjort ett djupt intryck på Dotter nr. 4, men uppenbarligen hade hon stängt av öronen efter namn-informationen, gjort en egen tolkning av vad föreningen stod för och slutligen förevigat allt i ler-form. Medan jag betraktade resultatet av hennes konstnärliga utsvävningar, så slog det mig. Hon börjar tänka som jag. Vänder och vrider på orden och skapar nya tankevägar. Insikten fick mig att bäva inför framtiden.

Exemplen som stöder denna oroväckande teori har sedan dess mångfaldigats, ungefär i samma rasande takt som vår slampa till katt ploppar ur sig avkommor.

En dag hittade dottern en märklig sten vid strandkanten. Hon tog med den hem och analyserade den grundligt, allt medan hon förde anteckningar. Vid ett tillfälle läste jag över hennes axel: ”Mystisk sten. Kan åckså vara ett skulett. Vikt: 1 cm.”

Eller ta bara häromdagen. Hon besökte min moder, som visade släktbilder för henne. – STOPP STOPP OCH HALLÅ, FARMOR! VILKA ÄR DET DÄR? Hon pekade på en bild och farmor, som redan är lätt lomhörd och därmed hjälpligt skyddad från min dotters lamslående ljudvolym, svarade: – Det där är din pappas storebröder, de är tvillingar. – TVILLINGAR? DET HADE JAG INGEN ANING OM! VARFÖR HAR INGEN SAGT DET? FÖRRESTEN GÅR DET INTE ATT SE ATT DE ÄR TVILLINGAR, DET ÄR JU INGEN SKILLNAD PÅ DEM!

Hur argumenterar man mot sånt? Hennes uttalanden för tankarna till Groucho Marx, som även han dribblade med bakvända formuleringar i stil med: ”Om du tar tranbär och stuvar dem som äppelsås, så smakar de mer katrinplommon än rabarber gör!”

Jag säger (nästan) som pappa Tyko i klassikern Karl-Bertil Jonssons julafton: – Jag har närt en humorist vid min barm! Dotter nr.4 har alltså börjat tänka fritt och kreativt. Detta måste stävjas, annars blir hon ju som jag … och så kan vi inte ha det!

Mitt frisiska yrväder till kvinna summerar på sedvanligt subtilt manér: – Det räcker med EN pajas i huset.


--------------


I övrigt tränar jag vidare i mitt fotograferande. Här följer några smakprov från veckan som gått:

Moder 

Nero - vår Maine Coonpojke, 8 månader gammal. 

Soluppgång i Ernemar

Solnedgång i hamnen 

Döderhults kyrkogård. Luggklippta björkar.

Den pensionerade varvskranen i morgonljus. 

Knotiga träd i Döderhultsdalen. Väntar bara på att Döden ska komma gående med ett schackspel under armen. 

En husgavel i svårt behov av en brasiliansk vaxning.

4 kommentarer:

  1. Tror inte det är någon ide att försöka stäva dotterns utveckling. Misstänker att det förutom dina gener med tänkande och konstnärsskap även kommit med gener från yrvädret.
    Vrider mig i avundsjuka för Mainecoonen...när jag blir stor SKA jag ha en!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Lippe!

      Hon kommer få en svår uppväxt ... men inte långtråkig :)


      Vår lille pojk Nero (katten) är nog en av de läckraste katter jag skådat. Visst jag är partisk, men när vi köpte honom så blev vi hotade med stryk om vi inte tog honom på utställning, haha!

      En underbar kattras. Ska man beskriva Maine Coon med ett ord så får det bli: beroendeframkallande.

      Du ska se att det hamnar en hos er också så småningom.

      Stor kram!

      Radera
    2. Å vad jag hoppas du har rätt! Men jag brukar alltid ta hand om sådana där stackars katter, som ingen annan vill ha. Därför blir det vad det blir liksom....
      Kram :)

      Radera
  2. Blogging is the new poetry. I find it wonderful and amazing in many ways.

    SvaraRadera