Ziinga

torsdag 18 april 2013

Vi testar en stund igen

Jag har varit borta länge. 

Från bloggvärlden.

Enligt min kvinna har jag varit borta från den verkliga världen också. Men jag vet inte hur tungt orden väger från en kvinna som har rosa kokos till pålägg på frukostmackorna.

Nå, jag ska försöka arbeta mig tillbaka till bloggosfären igen. Det är ju inte så att jag slutat skriva under den tid jag inte varit här. Jag skriver numera krönikor i Östran och försöker utöver det bli en åtminstone halvbra fotograf.

Jag börjar med att publicera mina tidningskrönikor här, varvat med bilder.

Den eländige Alfahannen är tillbaka. Gläd er.

Jag börjar med att återge min första tidningskrönika från i höstas.



En känslig Alfahanne gör entré

Ja, gott folk, nu ska ni få dras med en självutnämnd Alfahanne på onsdagarna. Jag har förärats att bidra med krönikor här, ett uppdrag som jag tar på största allvar, men som (om jag känner mig själv rätt) lär mynna ut i en serie fånigheter istället.
Jag är krönikör på skrivsajten 1av3.se, jag skrivit ett antal texter som blivit tryckta i olika dagstidningar och jag är även publicerad i förlaget Vulkans novellsamling Isbjörnar och eltandborstar.
Vem är jag då?
Jo, jag är en 45-årig dagdrömmare med ett frisiskt Yrväder till kvinna som sambo, fyra döttrar, en bonusdotter och till råga på eländet är vi också behäftade med en förvuxen honkatt med förkärlek för att vässa klorna mot mänskliga kroppsdelar.
I denna fundamentalt feminina miljö benämner jag mig Alfahanne. Denna titel har alltså ingenting med machokultur att göra … jo, jag försöker förstås så gott jag kan för att upprätthålla en gravt maskulin livsföring ändå, men det överväldigande östrogena motståndet får den ambitionen att föra en synnerligen tynande tillvaro.
Min kvinna, en vildlockig skapelse (här benämnd Yrvädret) är från Nederländerna, landet där begreppet ”blygsel” är okänt. Tro mig, i ett land med 17 invånare per kvadratmeter finns inget utrymme att vara blyg.
Lägg därtill att hon kommer från provinsen Friesland, där de tagit dessa nationella egenskaper och vridit till dem ytterligare ett kvarts varv: hjärtliga, högljudda, och närmast generande ogenerade.
Nu hör det till saken att vi antagligen kompletterar varandra väl ändå; vi är båda extroverta och nyfikna, och jag erkänner att högljuddhet även kan appliceras på mig själv. Medan Yrvädret har båda fötterna stadigt på jorden är jag den som ständigt leds iväg av skenande fantasier och ologiska krumsprång.
Ett exempel på hur vi kan bete oss när vi beblandar oss med andra, intet ont anande, medmänniskor:
Hon och jag är på Apoteket. Yrvädret kallar till sig personal för att få experthjälp rörande bästa möjliga behandling mot axelsmärtor. Apotekaren guidar oss säkert genom smärtlindringens förrädiska stigar, och efter en stund står vi vid kassan med två förpackningar ibuprofen och diklofenak. Kassörskan granskar varorna och tillägger:
-Bara så ni vet, de här får ni inte ta ihop.
-Va? Utropade jag. Ska hon stå i köket och jag i hallen?
De båda kvinnorna gav mig en blick som kunnat få en björn att gå i ide mitt under högsommaren.
Jag får inget svar, istället väljer Yrvädret att högljutt byta ämne:
-Finns de här som stolpiller? Min karl här har sväljfobi, och det vore bättre om han fick tabletter som stoppas in där han inte kan bita sönder dem.

Hon är en särdeles eländig kvinna … men hon är min särdeles eländiga kvinna.

Intressena som fört oss samman är:
·        Musik
·        Loppisar
·        En vuxen aktivitet som jag utelämnar här (kan vara barn som läser)
·        Sex
Mycket av det jag skriver om handlar om min, långt ifrån händelselösa, vardag ihop med alla dessa fruntimmer. Se bara till att ha druckit morgonkaffet innan ni läser, det här är gruvliga saker!

-------------------


Ja, det var starten på mitt återtåg i stor triumf ... typ.

Jag avslutar med en bild jag tog under förmiddagen idag. Färgerna återtar landskapet igen.
Kram på er!


1 kommentar: