Dubbelsäng och pappavånda

Idag fyller äldstingen Emelie 19 år.

Monique och jag lämnade högtidligt över en flaska exklusiv parfym, närmare bestämt en färgglad variant av Oscar de la Hoya. Nej förresten, det är ju en boxare....ööhh Vasco da Gama? OSCAR DE LA RENTA!! Just det! Vilket osökt får mig att fundera över vilken parfym riksbankschefen Stefan Ingves använder....kan den heta Oscar de la Ränta?

"Nej, jag använder Naomi Campbell Bankruptcy"

Vi släpper detta och undviker därmed ordvits-träskets lockande men förrädiska stigar.

Dagen till ära hade flickebarnet på eget bevåg köpt en dubbelsäng av en arbetskompis från sommarjobbet, så efter arbetets slut fixade jag en släpkärra och så for hon och jag iväg till säljaren. Den kvinnliga arbetskamraten var inte där, men det var däremot hennes kille. En välvuxen pojke som var innehavare av följande: ca 15 kg metall fastnitat på kroppen, ungefär 700 tatueringar och en liten Chihuahua som hette Stalin (eller var det Stina? jag känner att jag är darrig på namn idag).

Han visade sig vara ett praktexemplar, både till kropp och själ. Den mycket trevlige pojken var behjälplig på alla sätt och innan jag hunnit säga ”svininfluensavaccinationsturordningsprioritering” på rövarspråket hade vi fått ut säng och gavlar på kärran.

När slutligen sängen stod monterad och klar i hennes rum (vägg i vägg med Moniques och mitt eget), kvittrade Emelie något om att pojkvännen skulle komma hit och spendera natten. Fylld av onda aningar tydliggjorde jag då för min kära dotter att de enda ljud jag ville höra genom de tunna väggarna på sin höjd fick vara snarkningar.

Hon klappade mig på kinden och sa: ”Du är rolig du, lille Pappsen”.

Baskade unge. Noll respekt;)

Senare på kvällen firade alla döttrarna med rejäla portioner glass. Även Ellas lekkamrat och tillika grannpojke fick en slev av frestelserna. Nämnda pojke har en fantasi som skenar iväg med honom titt som tätt, och denna kväll var inget undantag. Inför imponerade flicköron berättade han;
-Jag tog hand om en fågel en gång, men redan efter en dag blev den ett skelett. Jag saknar den fågeln......för han hette Jörgen!

I den stilen fortsatte det. När han till slut berättade om sin magister, som tydligen hade det färgstarka efternamnet Pungkula, kände jag att det var dags att styra om samtalsämnet en aning (men jag gjorde en mental notering att kolla i hans klasslista efter en lärare med sparkkänsligt efternamn).

Jag minns att hans mor en gång berättat vad han sade till doktorn vid ett besök på vårdcentralen. Läkaren frågade honom om han var allergisk mot något. Då hade han först funderat några sekunder, och sedan triumferande utbrustit;
-Jag är allergisk mot harar!!
-Harar?
-Ja, för en gång när jag lekte inne på dagis kom en hare springande på gården...och då hostade jag!

Våra medmänniskor förgyller dagen, inte sant? (de flesta i alla fall)

Innan jag lägger mig ikväll skall mina öron prepareras med minst ett kilo fetvadd (tror ni det räcker?).


För övrigt anser jag att nyutgåvan med Beatles samtliga verk är ett måste.