Jo, man samlar ihop sitt pick och pack och flyttar. Pick och pack förresten...den frasen får mig att minnas min salig farmor, en vacker och urstark amasonkvinna (med viss fäbless för kanelbullar, slagdängor, rårörd lingonsylt, whisky och mustigt språkbruk...om hon nyttjade allt detta samtidigt minns jag dock inte). Hon kysste och slog ihjäl, med samma varma själ (citat stulet av Runeberg). Under många år drev hon ett vandrarhem i staden, och etablissemanget var välbesökt året runt. Flertalet nattgäster var skötsamma, men det förekom förstås också besökare av något mer tveksam karaktär.
Den senare kategorin blev aldrig långvariga eftersom min farmor var en utomordentligt handlingskraftig kvinna, som trots sin fysiska spädhet aldrig tycktes ha några som helst problem att (medan hon svor så att blommorna vissnade) hiva ut fullvuxna dissidenter med huvudena före.
Öhh, varför gled jag in på detta sidospår nu då? Ja, pick och pack var det ju:)
Jo, min kära farmor var en hejare på att berätta om sina upplevelser (men tyvärr fick jag sällan höra de allra bästa, för så fort min mor förstod åt vilket håll historierna barkade skickade hon ut mig ur huset...ibland följde farfar med också), och jag minns en episod i synnerhet:
Min farmor var förvisso en kvinna att vila ögonen på (ja det var minsann farfar också...ja ingen kvinna förstås, och dessutom handlar det ju inte om honom den här gången), och det saknades varken friare eller andra trånsjuka karlslokar i hennes närhet. Under högsäsong så nyttjade hon ett eget sovrum på vandrarhemmet, och en sommarnatt vaknade hon av något ljud och fann sig plötsligt stirra in i ögonen på en av de manliga nattgästerna som smugit sig in till henne i bara kallingarna! Mannens ärende var glasklart, "kuttrasju" stod skrivet över hela ansiktet.
Vad som stod att läsa i min kära farmors anlete tillhörde dock en annan gren av känsloträdet, förmodligen "bärsärk". Hon gav sin objudne nattgäst ett rejält kok stryk och dängde dessutom en blomkruka i huvudet på honom.
-Krukan gick sönder men blomman stod kvar, berättade hon skrattande. -Han såg precis ut som den siste mohikanen!
Till sist slängde hon ut den nu djupt ångerfulle (och nyplanterade) mannen med dennes tillhörigheter i trädgården och vrålade vredgat (ursäkta följande fras, jag bara citerar): -TA DITT PACK OCH DIN FÖRBANNADE PICK OCH FAR ÅT HELVETE, SATANS KARLJÄVEL!
Vilken valkyria till kvinna, va? Hon behöll sin mustiga personlighet ända tills hon somnade in, 85 år gammal. Puss på dig, farmor.
Hmm, jag hade ju egentligen tänkt skriva om min flytt i det här inlägget, men min vana trogen så dyker det alltid upp lockande sidospår som lurar mig bort från ämnet. Frasen "Pick och pack" räckte för att jag åter skulle driva iväg på minnenas ljuva flotte. Igen.
Timmen är sen, och jag får helt enkelt spara resten av förklaringen till titeln till nästa inlägg.
Till dess, kram på er!
Farfar och farmor. En stilig karl som med tiden blev allt tunnhårigare. Precis som jag. Det är priset man får betala för att vara älskad av starka och rekorderliga fruntimmer. Kolla in hennes leende...kanske tänker hon på mohikanen:)
Tack kusin Martin för att du gjorde bilden tillgänglig!
Jag fäller en tår varje gång jag ser den.
