Pimp it back!!

Idag ska jag oja mig över dagens förfall (ett säkert ålderstecken).

Läser i DN idag att finanskrisen tvingar Hollywood att idissla.
Tanken är tydligen att damma av ett antal 80-talsklassiker och göra nyinspelningar av dem. Generellt har jag inget emot remakes, men tidigare har det oftast handlat om äldre filmer än så. Nu ska man ge sig på ”klassiska” verk som Robocop, Karate Kid, Ghostbusters, Fame, Footloose och Terror på Elm Street, för att nämna några....jag vet inte, jag.

Ska man stå ut med att t.ex. Jonas Brothers gör sina tolkningar av Venkman, Stantz och Spengler i Ghostbusters? Miley Cyrus (Hannah Montana) i Fame? Zac Efron (High School Musical) i Dirty Dancing? Vin Diesel i Robocop? Eller (bevare mig väl) Orlando Bloom i Karate Kid? Dessa exempel ger mig svår frossa och en förnimmelse av att mina ungdomsminnen just blivit kränkta å det grövsta.

"Nobody puts Baby in a corner"

Låt tiden få springa iväg lite till, snälla filmbolagen, innan dessa alster lobotomeras (utan bedövning).

Monique och jag satt i köket ikväll medan Matilda och Ella tittade på Disney Channel i vardagsrummet. Ljudet från TV'n nådde ut till oss och jag slogs av en sak; För att vara Disney är det väldigt lite Disney. Inte en tecknad film knappt. Just då sändes någon komediserie, behäftad med dessa evinnerliga och återanvändbara publikskratt som talar om för oss när något är roligt. Det fanns 3 publikljud; fniss, skratt och gapskratt. De repetitiva ljuden höll på att driva Monique och mig till vansinne. Det är stor skillnad på att titta på en komedi med inspelade skratt jämfört med att lyssna på den från ett annat rum. Prova själva.

Slutligen mitt sista ojande för denna gång;

Kanalen som jag älskade över allt annat för ett antal år sedan. Kanalen som alla skulle ha tillgång till, annars var man lika ute som gabardinbyxor.

MTV

Vilket jävla förfall!

Då spelades musikvideor dygnet runt, med undantag av något enstaka talkshow-liknande program med den underbare Ray Cokes.

Det här är en remake jag kan tänka mig: Ray Cokes på MTV.

Nu spelas det upp de mest pinsamt gräsliga program (vilket i och för sig gäller alla andra kanaler också, ska jag hugga med lien ska jag göra det ordentligt). Pimp My Micro Wave Oven, A Shot In The Neck With Tia osv, osv.......vad fan är detta? En död gris hade kunnat regissera bättre tillställningar än det vi serveras dagligen från denna (en gång i tiden praktfulla) kanal.

Är ålderstecknen väldigt tydliga hos mig? Då kan jag berätta att jag dessutom börjat tycka om mörk choklad och även fastnat för radions P1. Rullatorn väntar runt hörnet....


Dagens limerick:

En mossig major ifrån Boden
skrek till sina mannar; -Metoden
när isen är tunn
och ni bottnar till mun,
är att tugga er fram genom floden!


För övrigt anser jag att Annelie skulle fått en hälsning här men det fanns inte plats ;)

Sexig städning är helt okej!

”Jag” hade tydligen glömt att köpa maskindisktabletter, och med alla dessa fruntimmer (som vägrar dricka vatten ur ett glas med minsta tumavtryck på) så behöver maskinen gå minst en gång per dygn. Vi hamnade i ett läge igår sent på kvällen då vi verkligen behövde köra igång disken (tomma skåp och en diskbänk som tycktes uppfylld av disk sedan andra världskriget, städtanterna från TV hade dreglat ner sig vid åsynen, ojat sig och tagit diverse prover).

Monique fick nog (och när hon fått nog, är det dags att gå ner i en bunker och invänta att attacken gått över), och medan hon rasade i lägenheten passade jag lägligt på att laga en punktering på Saras cykel (jag var tvungen att sticka hål först). I sin frustration kom Monique på den strålande idén att hälla i en duktig mängd koncentrat av YES i tablettfacket.

Ca en kvart senare kom jag in i lägenheten och fick se min kvinna (vilt svärande) på alla fyra och till hälften innesluten i lödder (hela situationen var en aning bisarr, sexig och hade dessutom en lätt anstrykning av angenäm citrusdoft). Det var lödder över halva köksgolvet.

"Älskling, saknar du programmet Lödder?"

-Nämen, vad bra! utropade jag käckt, Då behöver vi inte torka det här golvet imorgon i alla fall! Dessutom tycker jag om dig så där!

Sexig städning tilltalar oss grabbar, och ger (ofta grundlösa) förhoppningar om ett lyckligt slut på dagen.

KC and the Sunshine Band sings

"That's the way aha aha I like it, aha aha!"

Hon vände huvudet sakta mot mig, och bad mig ödmjukt att stoppa upp YES-flaskan där ryggen byter namn. Men sedan reste hon sig, kom mot mig och böjde lätt på huvudet och sa tyst; -Det här kanske inte var så smart....

Hon bad om ursäkt!!! Undrens tid är inte förbi!

Jag höll med henne, och det skulle jag givetvis inte gjort....att jag aldrig lär mig.

Ett nytt flyganfall inleddes, och nu fick plötsligt även Matildas cykel punktering (tänka sig!)

Mina bästa lektioner i Nederländska får jag när Monique är upprörd. Helt andra nyanser i språket kommer fram. Vackert men fullkomligt oanvändbart i sociala sammanhang!

Nåja, köket luktar mycket fräscht idag :)


Dagens limerick:

Det var en ung kille från Götet
som var så enormt bakom flötet,
att när tjejen hans sa:
-Byta ringar vi ska,
då skifta han däcken, det nötet.


För övrigt anser jag att sovmorgnar inte existerar eftersom huvudets väckarklocka inte går att stänga av.

Tinnitusvarning och nöjesplask

Igår söndag trotsade vi (Jag, Monique, Matilda, Ella och Emelie) det goda vädret och for iväg till Vattenpalatset i Mönsterås för att plaska runt lite i klorhaltigt vatten under några timmar.

Ella, den lilla polisen, konstaterade så fort vi satt oss i bilen att någon ätit en banan utan hennes vetskap eller godkännande: - DET LUKTAR BANAN!!! HALLÅ, SER NI INTE ATT DET LUKTAR BANAN HÄR??

Hennes decibelnivå i talet har i dessa tider nått precis den gräns som får åskådarnas öron att knottra sig. En nivå som byggts upp under snart ett helt läsår på förskolan. Jag hoppas att ett rejält sommarlov kommer ha en dämpande effekt på den lilla brunhåriga megafonen. En oktav högre och vi kan glömma våra vinglas i kristall. Hennes pratande i kombination med yviga gester och hennes mimik skulle redan idag kunna ge henne ett jobb på TV som nyhetsuppläsare för hörselskadade. Målgruppen skulle få en upplevelse de aldrig glömmer, och några skulle antagligen få sin hörsel tillbaka.

Efter banan-utspelet började hon sjunga med på varenda låt som radion spelade. Det lät som om vi rattat in The Sims FM (Kaotiska Favoriter). Mina öron började nu anta en lätt lila ton av skönsången, men hon hade mer att komma med.

Det var tämligen folktomt i badhuset då vi marscherade in mot första bästa fikabord vid bassängkanten. Vi bestämde oss för att ha racetävling i vattenrutschbanan (tidtagning på varje åk visas på väggen). Emelie (9.45) och Ella (10.50) satt på rumpan och åkte i ganska beskedlig fart, vilket förmodligen gav dem en trevlig upplevelse men inga vinnartider. Matilda satte sig också på rumpan men drog ner bikinitrosan bak och for iväg som en oljad blixt och landade på fina 7.12.

Sedan var det min tur. Jag stretchade lite, svajade på armarna, och slog mig på kinderna. Nån snorunge bakom mig undrade om jag inte skulle åka snart. Jag tog tag med båda händerna i ställningen och tog ett djupt andetag. Sedan slängde jag mig graciöst i banan och gled på hälar och skulderblad hela vägen ner på fantastiska 6.78. Turen renderade mig ett värkande knä och några deciliter klorvatten i lungorna, men det var det värt. Jag tittade triumferande mot mina stackars medtävlare och inväntade Monique. Behövde inte vänta länge innan hon for i vattnet bakom mig i en ruskig fart. Jag tittade på klockan: 6.51....

Jag ville inte leka detta mer. Jag muttrade något åt henne om att man ska låta barnen vinna och sen simmade jag in i en grotta och tjurade.

Efter två timmars stoj och fikande lämnade vi bassängerna, trötta och nöjda.

"Kolla grabbar! Det finns rosa badmössor där i strandkiosken. Pax försten!"

På vägen hem tog så Ella till orda igen, lika högt som vanligt; -VAD ÄR DET FÖR DAG IDAG? ÄR DET ONSDAG?
-Nej, svarade Matilda, det är söndag.
-JAHAAA! skrek hon.
Som kontroll frågade Matilda henne tillbaka vilken dag det var.
-SÖNDAG!
-Jaa, svarade vi allihop.
-VET NI HUR JAG VET DET? FÖR JAG VET ALLT!!!
En sekunds tystnad, sen talade hon igen;
-ÄR DET TORSDAG IDAG?


Dagens limerick:

A young bellydancer of Ealing
danced with such exquisite feeling;
that nothing was heard.
Not a sound, not a word
but the fly-buttons hitting the ceiling.


För övrigt anser jag att kvinnor borde låta männens finnar på ryggen vara ifred.

Grill del 2.

Helgens väder har varit så vackert att det nästan varit dekadent. I fredags beslutade jag mig så enväldigt för att grillsäsongen skulle inledas.

Letade igenom 3 affärer innan jag fann några briketter. Har de inte insett på ICA och Konsum att det rycker i grilltarmen på svenska folket? På Netto hade dock vårvärmen sjunkit in i medvetandet hos personalen, gudskelov! En burk potatissallad och 2 kg nötfärs senare var jag äntligen på språng hemåt igen.

I trädgården möttes jag av allehanda soltörstande grannar och andra intressenter som med värmedåsiga ögon följde mitt varukånkande från bil till hus. Jag såg till att brikettsäcken syntes för dem extra tydligt, lite sund grann-avundsjuka mår jag så bra av. Nog såg de säcken, men i gengäld tappade jag 2 liter mjölk ur den andra handen istället, vilket förtog en hel del av den effekt jag ville uppnå.

Förbannade simultanförmåga. Varför står vi män, vad gäller att hantera 2 saker samtidigt, fortfarande kvar på neandertal-stadiet? Jag kunde inte ens flasha briketter med ena handen utan att tappa det jag hade i den andra. Patetiskt.

Jag lade fadäsen bakom mig, kramade om alla flickorna som kommit tillbaka och satte igång med grillbestyren.

Succéburgare stod på menyn:
1 kg nötfärs
0,5 dl vatten
1 msk soja
2 tsk salt
2-3 msk sirap eller flytande honung.
Av denna blandning formar man 10 burgare, och i normala fall brukar jag göra egna klyftpotatis till (oskalade potatisklyftor som penslas med olja och sedan beströs med sesamfrön, in i ugnen på 225 grader i en halvtimme), men eftersom dagsljuset redan var långt gånget nöjde jag mig med potatissallad denna gång.

Det hela är (för att använda Monique's egna ord) bedrövligt gott.

Arbetsfördelningen vid ett grilltillfälle är mycket enkelt: Jag sköter grillen, alla andra sköter allt annat. Fint va?

Jag gick ut i trädgården igen (nu klädd i shorts och flipflops), och höll på att frysa häcken av mig direkt. Solen hade under tiden illvilligt nog passerat över hustaket. Jag ignorerade den isande vinden så gott det gick, och placerade grillen på ett sådant sätt att alla grannar skulle drabbas av de ljuvliga aromer som stundade.

Under grillningen höll en av grannarna mig sällskap över en öl eller två. Att stå med grilltång i hand tar fram filosofen i mig, och jag och grannen löste ett antal svåra världsproblem under den halvtimme jag stod där. Tyvärr minns jag inte längre vad vi kom fram till, men klokt var det. Grillprojektet avlöpte mycket bra (förutom att jag kanske måste amputera samtliga tår då kylan fick mig att tappa känseln i dem), och säsongsdebuten är härmed avklarad.

Emelie kom skrattande ut vid ett tillfälle och berättade att hon stått inne på toaletten och gjort sig i ordning i håret. Medan hon gjorde detta sjöng hon Stevie Wonder's gamla slagdänga Signed, Sealed, Delivered framför spegeln. Det sjungs mycket i vårt hem, och lägg därtill att det är sanslöst lyhört mellan lägenheterna, så förstår ni att både vi och de andra får ha ett visst mått av tålamod med alla ljud som uppstår.

Just väggen mellan vår och grannens toalett är särskilt tunn (tänk rispapper). Om jag fick för mig att nysa mot den väggen skulle jag smitta personen på andra sidan. Där stod alltså Emelie och sjöng för fullt; -HERE I AM BAAAAABYY, OOOH...SIGNED, SEALED, DELIVERED...

-I'M YOURS!! skrålade en röst på andra sidan väggen. Emelie blev alldeles paff, men fann sig snabbt och sedan uppstod en toalett-duett då de sjöng vidare.

"Var är micken?"

Det är sällan långtråkigt i detta hus.


Dagens limerick nr 1:

En viktväktare ifrån Bräcke,
började leva på vatten och knäcke.
Han blev då så smal,
ja rent minimal
att slipsen hans räckte till täcke.


För övrigt anser jag Gotlandsfärjans tutande utanför mitt fönster kan väcka de döda.

Grill del 1.

Hej gott folk!

Efter två kvällar med grillande och bihängande flytande föda, förflyter tiden lite väl fort.....

Imorgon skall jag rapportera allt om brikettvirtuosens vedermödor (mina alltså). Grilldebut är tunga saker!!


Väl mött imorgon:)

//Alfahannen

Oj vad det spände i min vältränade rumpa!

Nu är banne mig våren här! Det har jag förstått eftersom antalet flipflops och blottade tatueringar på stan ökar dramatiskt för varje dag som går. Tatueringarna blir allt fantasifullare i jakten på att vara unik, och piercingarna står inte långt efter heller.

Vad gäller tatueringar har jag väl någon gång funderat på att skaffa en, men nu känner jag mig mer unik som INTE har någon. Jo, förresten......jag vill gärna ha MADE IN SWEDEN som en stämpel på ena skinkan, men för att kunna visa upp den behöver jag ju klä mig något udda (string, eller tyska läderbrallor med öppen bak), och då har jag en bestämd känsla av att folk inte kommer titta så mycket på själva tatueringen trots allt. Men....jag gör ju en årlig cortisontatuering på nämnda bakdel hos Hälsan. Kanske ska vara nöjd med den.

Sist jag gjorde det fick jag dessutom beröm av sköterskan för min vältränade rumpa (hennes ord, inte mina) och hon knådade den ordentligt innan hon högg mig och sprutade in välsignelsen(oooh, vad det spände). Detta med rumpberömmet var jag så mallig för efteråt att jag inte kunde låta bli att skryta vitt och brett om mitt praktarsle som gjort så djupt intryck på all världens vårdpersonal (jag kanske överdrev en aning...) Monique tröttnade på mitt skrävel till slut och hotade med att låta mig sova i förrådet på en kartong om jag inte slutade tjata om den där jävla sköterskan.

Säg den glädje som varar för evigt.

Cortisonsprutan för mig osökt till nästa vårtecken: det har börjat killa i näsan, och mycket riktigt rapporterar Naturhysteriska Riksmuséet i Svd om att hasselhelvetet är i full blom, samt att björksatan inte är långt borta heller. Det är björken som startar hela eländessäsongen.

Björk....finns det något hemskare träd än det? Inte enligt mig.

Onödigheter i floran, kapitel 1, Förövare: Björkjäveln

Min allergi yttrar sig som nysningar. Nysningar som kan blåsa pälsen av katten. Monique (vars skämtsinne lutar åt det sadistiska) brukar räkna och ta tid när anfallen uppstår. Hon påstår att mitt rekord är 26 nysningar på 1 minut. Efter ett dylikt anfall är kroppen och hjärnan helt förbrukade för en lång stund framöver, och jag kan endast muttra i enstaviga termer medan någon förhoppningsvis barmhärtig själ leder mig i säng för en halvtimmes återhämtning. Monique påstår att min hjärnkapacitet ungefär är som vanligt....

Onödigheter i floran, kapitel 2, Offer: Allergiker.

Nyskraften har jag ärvt av farsgubben, vars nysningar var formfulländade konstverk som gav utslag på Richter-skalan. När jag tänker efter på saken var min far ett stort vandrande epicentrum hela han.

Men än är det inte dags att oroa sig för allergier.

Just nu njuter jag bara av alla andra tatueringar som kommer i dagen, eftersom det som sagt skvallrar om varmare tider :)


Dagens limerick:

Ett grönsaksbiträde från Salamis
begick sin karriärs mest fatala miss,
när han sa till en fröken;
-Om ni känner på löken
behöver ni inte betala, miss!


För övrigt anser jag att de godaste kakorna är de som barnen ännu inte hittat.

April, april....men jag hade gärna trott på allt!

Första april och jag har inte blivit blåst en enda gång!!

Däremot har jag blivit erbjuden jobb som kolumnist i New York Times, jag har fått reda på att min bil kan tankas med Lidl's mellanmjölk och att huset där jag bor blivit sålt till Ernst Kirchsteiger (han ska göra en mysig vedbod av det).

Mannen.....myten.....fötterna

Fantastiskt, och allt detta på en och samma dag!! ;)

Min nya chef tillträdde sitt jobb idag, och jag kan tänka mig att han funderar på om det är på riktigt eller inte några dagar till. Vi också.

Tidningarna har excellerat i diverse skämt denna dag förstås. Barometern-OT fick till en fin angående den före detta Tysklandsfärjan som ligger i hamn, härbärgerande 750 arbetare som jobbar med renovering av kärnkraftverket (se tidigare inlägg) . Enligt ett EU-direktiv har man rätt att sälja alkohol på färjan till samma priser som när den går mellan Danmark och Tyskland.

Jag önskar att det vore sant ;)

Eller Västervikstidningen som rapporterar om en flytande skatt som driver in mot staden, det är bara att ta på sig badringen och ge sig ut och leta...

Även denna hade jag gärna trott på (anar ni ett visst alkoholintresse??).

Jaja, livet går vidare..


Dagens limerick:

Den blygaste bruden i Jena
vars tankar var ädla och rena
sa: Den kallas vulgär
som drar benen isär,
så jag särar nog bara det ena.


För övrigt anser jag att papiljotter har ett alldeles för fint namn.