Under de närmaste dagarna ska Metallmedlemmarna på Scanias orter i Sverige genomföra en omröstning gällande företagets förslag på 4-dagarsvecka (20% minskad arbetstid på en månad, 10% minskad lön under samma period). Förslaget gäller i 6 månader, och under denna tid garanteras att inga varsel läggs.
Frågan engagerar givetvis, och jag tycker att det finns åtminstone 3 perspektiv att se på denna situation ifrån:
1: Mig själv. Kan inte påstå att jag ropar jippi över att minska min månadslön i 6 månader, dessutom vet ingen hur det ser ut efter att denna tid gått ut. Förutom den 10-procentiga minskningen på månadslönen, försvinner 5000 från årsbonusen, löneavtalet skjuts fram till mars 2010, halva semesterersättningen skjuts fram till 2010 och sammantaget rör det sig kanske i realiteten om 15-20% mindre lön. Detta drabbar mig ganska hårt, och eftersom jag varit anställd i nästan 22 år på företaget känner jag i det här läget inte att jag befinner mig i farozonen för att bli av med jobbet. Alltså borde jag säga nej.
2: Arbetskamrater. Blir det varsel försvinner troligtvis 500-600 personer från Oskarshamn. Förutom de som får sluta måste de kvarvarande spridas ut på de jobb där gapet uppstår. Läggs varsel töms monteringen på folk, eftersom det är där de flesta senast anställda befinner sig. Svetsare, pressoperatörer och målare som arbetat länge på företaget måste flytta till monteringen för att fylla upp tomrummet där. En mycket omständig historia. Solidaritet med kollegorna talar för att rösta ja.
3: Företagets bästa. Scania har ställt upp på ett fantastiskt vis under första halvåret 2009. Utbildningar, betalda ledigheter (lediga timmar läggs i en tidsbank, och ska jobbas tillbaka när konjunkturen vänder). Man satsar ordentligt på att behålla kärnkompetensen eftersom det ger oerhörd konkurrenskraft när det väl vänder. Medarbetarna har under denna tid förkovrat sig, framför allt internutbildningarna med fokus på effektivisering på egen arbetsposition. När det vänder är vi igång på nolltid. Dessutom har Scania i tidigare lågkonjunkturer satsat på sina anställda och kommit ur kriserna som den vinnare företaget är.
Ser jag till mitt eget bästa, är svaret nej.
Men jag väljer att chansa på att det vänder till årsskiftet, och att vi i den uppsvingen garanterar jobben för en lång tid framöver. Jag tycker företaget är värt den uppoffringen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar