Ziinga

lördag 11 april 2009

Problemet med röda nyanser på hud och plåt

Det härliga vädret bara fortsätter. Monique har skaffat sig en snygg solbränna. Det hade jag också en stund, men jag stannade förstås för länge i brassestolen och min kulör på huvudet ligger på färgskalan någonstans mellan kokt kräfta och chockrosa. En extra finess i sammanhanget är att jag är tämligen orakad, och tar jag nu bort skägg och mustasch är den delen porslinsvit. Monique föreslog att jag skulle åka till Gränna och erbjuda mina tjänster som vandrande reklam för polkagrisar.

Hon är så skojig, min Monique! Om solen är framme även imorgon ska jag smörja in henne med frityrolja istället för solkräm.


Frityrolja. Solskyddsfaktor: -33



Idag fick vi en uppenbarelse på parkeringen. Vi kunde inte längre avgöra vilka färger våra bilar hade. Jag hade bestämt för mig att min var grön och Moniques röd, men det var banne mig inte lätt att avgöra. Nu var de i vilket fall som helst beigegråa utan minsta tillstymmelse till glans.
Vi tog beslutet att besöka Statoils biltvätt, efter att en av grannarna talat sig varm om dess glamourösaste tvättprogram. Sagt och gjort.

En stund senare stod vi vid kassan och begärde ”diamanttvätt”, precis det program grannen rekommenderat. Kassörskan talade om att programmet kostade 300 kronor. 300!! Jag frågade henne om det ingick en liten diamant och en takbox i det priset också, men det skulle jag inte gjort eftersom det satte igång ett engagerat och invecklat utlägg från hennes sida rörande diamanttvättens förträfflighet och varför den var värd just den kostnaden. Vi lyssnade pliktskyldigast och gick sedan ut därifrån med varsin tvättkod i näven, inte ett dugg klokare.

Monique skulle in först, och medan hon sprutade avfettning på sin bil frågade jag henne om hon tagit med en flaska YES som hon kunde spruta över bilen för säkerhets skull. Som svar fick jag en pust avfettning på min tröja :)

Tvätten gick bara bra, förutom att mitt plastlock till dragkroken for iväg som en projektil när borstarna kom till baksidan. Monique gav den tillbaka till mig efteråt med ett leende och undrade varför vi män aldrig läser instruktioner innan vi ger oss på något (det stod något om att ta av locket innan tvätt, men det hade jag glömt redan efter att läst det).

Min bil såg som ny ut efter tvätten, medan Moniques verkade ha drabbats av svår psoriasis. Det blir att plocka fram polermedel och trasor imorgon....om jag inte åker till Gränna, förstås.








Dagens limerick:

A young schizophrenic named Struther,
Who learned of the death of his Brother,
Said, "I know that its bad,
But I don't feel too sad.
After all, I still have each other."


För övrigt anser jag att Spotify är lite för roligt för små Alfahannar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar